Det var en fråga som väntade på ett svar:

Hur skulle Johan Harju klara sig utan Linus Omark.

Och vice versa.

Efter massor av säsonger ihop verkade de nästan lika oskiljaktiga som bröderna Sedin, Abbott eller Ahlström.

Men den här säsongen skiljdes deras vägar.

Resultatet så här långt?

1-0 till Johan Harju.

Även om Omark snott de flesta rubrikerna har Harju fortfarande ett bättre poängsnitt i AHL.

Harju gjorde 16 poäng (7+9) på de tolv matcher han hann spela i Norfolk Admirals i AHL innan han blev uppkallad till Tampa Bay Lightning.

Det är 1,33 poäng i snitt per match.

Linus Omark har gjort 19 poäng (10+9) på sjutton matcher i Oklahama.

Det är 1,18 poäng i snitt.

Dessutom blev Johan Harju först att få debutera i NHL. Tampa har inte gått så bra på sistone, men Harju har stora chanser att få vara kvar nu då även lagkapten Vincent Lecavalier gått sönder och är borta flera några veckor framåt.

Jag har alltid gillat Harju, som nästan alltid fått leva i skuggan av den mer spektakuläre och betydligt pratgladare Omark.

Men Omark var lite väl pratglad då han blev nedskickad till farmarlaget Oklahoma och sa vad han tyckte istället vara tyst och ta smällen. Att indirekt anklaga lagledningen för att inte kunna sitt jobb var kanske ärligt, men inte särskilt smart. Dessutom var det ju ett indirekt underkännande av de lagkompisar som fick vara kvar.

Det har starkt bidragit till att Omark fått chansen än.

Men inte bara det.

Omark har ett tuffare läge, då han måste ta en av de sex platserna i Oilers två offensiva kedjor.

Han har varken storleken eller tyngden för att spela i en checking line. Ska han vara med ska han göra det han är bäst på – det offensiva spelet – och dessutom få spela i power play. Annars är det ingen större mening.

Så även om Edmonton är NHL:s sämsta lag just nu tillsammans med New York Islanders, så är det inte så självklart som det låter. Men samtidigt talar det naturligtvis för att Omark får chansen förr eller senare.

Allt handlar om när lagledningen väljer att förlåta honom.