VANCOUVER. Jag såg Alexander Steen sänka Vancouver nästan ensam i morse svensk tid.

Han var sensationellt bra.

En stjärna.

Steen-bra. Foto: Jimmy Wixtröm

Jag har alltid gillat Alexander Steen eftersom jag alltid tyckt att han varit en intelligent hockeyspelare. Hans sätt att läsa spelet och alltid placera sig rätt på isen. En spelare som gör allting rätt, men gör det så självuppoffrande att han knappt syns om man inte följer honom specifikt.

Men det jag såg igår var en dimension till.

Jag trodde han skulle hamna i ett defensivt fack i NHL och få döda utvisningar och ta hand om motståndarnas topplinor.

Precis det som drabbade Niklas Sundström då han kom till NHL och aldrig fick utveckla sina offensiva kvaliteter.

Men i Steens fall har det svängt sedan han kom i St Louis.

Dessutom har han utvecklat både skridskoåkningen och sitt skott.

Killen skjuter som en häst, är rapp på rören och har en balans och råstyrka som gör honom svår att flytta på trots att han inte är särskit stor. Han påminner mer och mer om sin pappa Thomas Steen, en av de bästa NHL-svenskarna genom tiderna.

Det totala paketet.

Jag ville ha med Alexander Steeni OS-laget i februari, men Bengt-Åke tänkte annorlunda. Det var bara ett av de många misstag han gjorde med Tre Kronor här i Vancouver.

Jag hoppas Pär Mårts håller kontakten med Alexander för sina framtida landslag.

Efter matchen mot Vancouver är jag beredd att utnämna honom till en av NHL:s mest underskattade spelare.

Och defintivit mest underskattade svensk.