Idrotsgalan bjöd på en jätteskräll i mina ögon.

Therese Alshammar tog hem Jerring-priset och Hans Chrunak – som fick ta emot priset – såg lika förvånad ut som alla andra. Tessan själv var i Mexiko och jag tror inte arrangörerna ens tänkt tanken på att flyga över henne till galan.

Jag trodde hon skulle komma nia eller tia efter ett år utan något OS eller VM för simmarna.

I EM i Budapest i somras tog Therese två brons. Det var allt.

Hon har i och för sig vunnit Världscupen och utsetts till Årets Kvinnliga Simmare av internationella simförbundet, men sånt brukar inte smälla särskilt högt efter ett OS-år, där Sverige badat i guld i Vancouver.

Nej, jag trodde Charlotte Kalla var given vinnare.

I mitt blogginlägg inför galan prickade jag annars alla vinnare i de kategorier som väljs av Idrottsakademins jury. Alla utom Björn Ferrys pris för Årets prestation, men det ser jag mest som ett tröstpris för att han inte kunde vinna i klassen Årets Manliga Idrottare (där han också var nominerad).

I kategorin prestation håller jag fast vid Emma Greens EM-silver, där hon persade med tre centimeter i finalen och sprängde drömgränsen två meter. Jag tycker till och med Anja Pärsons prestation är större, då hon reste sig efter sitt ruskiga fall i störtloppet och fullkomligt blåslagen tog OS-brons dagen efter.

Men inget ont om Ferry, som förtjänar all uppmärksamhet och priser han kan få.

Annars kände årets gala lite avslagen. Publiken var inte riktigt med i matchen, utom då Stenmark fick ta emot sitt hederspris. Mycket välförtjänt och man han hade flugit över båda bröderna Mahre (Steve och Phil) från Yakima i delstaten Washington, där jag faktiskt hälsade på dem en gång i början av 80-talet.

Och hade man vetat på förhand att Theres Alshamamr skulle ta hem kvällens tyngsta pris, hade man naturligtvis flutgit över henne också.

Jag vet inte vad som hände när svenska folket röstade, men det slutade med största bomben i Idrottsgalans historia.

Och jag vågar inte ens spekulera i hur det blev som det blev.

Men konstigt var det.

PS. Jo, det var kortbane-VM i Dubai där Tessan tog ett guld och ett silver. Men kortbana räknar jag inte som ett riktigt mästerskap. Det är ungefär som friidrottens inomhusmästerskap. En bra bit längre ner på skalan. DS