Rysslands vändning i JVM-finalen mot Kanada i natt är nog något av det sjukaste jag varit med om i idrottssammanhang.

En historisk klassiker.

Och en av idrottshistoriens värsta kollapser.

Efter två perioder fanns det bara ett lag på banan och Kanada ledde med 3-0. Marie Lehmann sa skämtsamt till Micke Renberg i Svt-studion att det fanns inget värre än att leda med 3-0 i hockey, ett klassiskt Håkan Södergren-citat, men hon sa det mer som ett skämt.

Så hände det omöjliga.

Två snabba mål i början av den tredje perioden – det gick bara tretton sekunder mellan 1-3 och 2-3 – startade en av de största mentala härdsmältor jag varit med om.

Självförtroendet bara blåste bort och Kanadas målvakt Mark Visentin gick från levande vägg till vidöppen svängdörr.

– Det är vår ryska karakatär. Vi ger aldrig upp, förklarade ryske stjärnan Kuznetsov efteråt.

Jo, pyttsan.

Karaktär har väl knappast varit en beskrivning av rysk hockey de senaste åren. De har varit värre än Sverige på att vara sämst när det gäller. Brakförlust i kvarten mot Kanada i OS, förlust med ett rent stjärnlag i VM-finalen mot Tjeckien förra våren.

Nej, det här var något annat.

Ett helt nytt Ryssland som mirakelvände mot Finland i kvartsfinalen där 1-3 blev 4-3 i sudden, en sen kvittering och vinst på straffar mot Sverige och 5-0 i sista perioden mot Kanada.

Det stod Ryssland på brösten på spelarna, men de spelade som kanadensare brukar göra. De gav aldrig upp.

Samtidigt bjöd kanadensarna på det här. Skotten i sista perioden blev 10-9 till Ryssland.

Visentin släppte in varannat skott han fick på sig.

Det var en kollaps.

Samtidigt tror jag att det här kan vara början på en ny storhetstid för ryssarna. De har fått igång sin juniorverksamhet, det byggs hela tiden nya hallar och det pumpas in miljoner i ungdomshockeyn.

Och har det ryska hockeypsyket blivit som det vi såg i Buffalo i natt, så blir ryssarna livsfarliga i framtiden.