Sverige blir fyra i JVM efter 2-4 i bronsmatchen mot USA.
Det är första gången på fyra år som Sverige inte tar medalj och sämsta placeringen på fem.
Det är många som har analyserat varför, men jag tror det stod klart redan innan turneringen startade.
Det här laget saknade spetsspelare och den som hade störst chans att bli det – Gabriel Landeskog – kom skadad till turneringen och kunde bara spela en match.
Det finns en intressant jämförelse att göra med de tre tidigare JVM-turneringarna, där Sverige tagit medalj varje gång och spelat JVM-final två av gångerna.
Dessutom har Sverige gått direkt till semifinal i alla de turneringarna, så varje gång blev det totalt sex matcher.
Jag har ställt samman topp tre i den interna svenska poängligan i var och en av turneringarna och det är intressanta siffror:

2011
Patrik Cehlin                   4  2  6
Jesper Fasth                   4  2  6
Sebastian Wännström    3  2  5
2010
André Petersson            8  3  11
Magnus Pääjärvi            3  7  10
Anton Rödin                   3  7  10
2009
Erik Karlsson                  2  7  9
Mikael Backlund             5  2  7
Magus Pääjärvi              2  5  7
2008
Robin Figren                  5  2  7
Mikael Backlund            3  4  7
Patrik Berglund              3  4  7

Bästa poänggörarna i år – Patrik Cehlin och Jesper Fasth – hade inte platsat bland topp tre i någon av de tidigare turneringarna.
Fjolårets JVM-lag var samtidigt det bästa Sverige haft på papperet sedan Foppa och Näslunds JVM 1993 och även om det bara blev brons, så vimlade det laget av spetsspelare som öste in mål.
Omgivningen gjorde samtidigt alla bättre och en underårig Anton Lander gjorde åtta poäng i fjol (5+3) mot fyra i år (1+3).
Anledning två är att Sveriges målvaktsspel inte fungerade i slutspelet, men det har det inte gjort när det gällt i de tidigare turneringarna heller, trots Jacob Markström i målet.
Den bistra sanningen är också att Småkronorna är inne i en nedåtgående trend.
Placeringarna i de tre senaste JVM-turneringarna är 2-3-4 och det är inte omöjligt att den raden fortsätter nästa år.
Ryssarna har kommit igång ordentligt med sina juniorer och eftersom alla stannar på hemmaplan i KHL numera är i stort sett varenda rysk talang tillgänglig för JVM-spel.
Sverige är fortfarande med toppgruppen på fyra lag och kommer vara det även nästa år. Närmast står Finland även om de fick stryk av Schweiz i matchen om femtre pris. Men tjeckerna har svaga kullar, slovakerna är under isen och Schweiz kan tråka till sig en knallseger då och då, men håller inte i långa loppet.
Sveriges problem är fortfarande att man inte kan vara bäst när det gäller. Det klarade inte ens superlaget i fjol, då det blev 2-5 mot USA i semifinalen.
Den här gången gjorde Sverige sin bästa match i gruppspelet mot Kanada och var bäst när det INTE gällde.
Här gäller det för svensk hockey att tänka om – och tänka rätt.
Dessutom var det klantigt av Roger Rönnberg att kasta ett helt köttben till kanadensarna efter gruppspelssegern och säga att både Ryssland och Tjeckien varit tuffare att försvara sig mot.
Naturligtvis högg de direkt och utnyttjade tändvätskan maximalt.
Som de alltid gör.
Det är kanske det som behövs även hos svenskarna.
Den svenska neutraliteten är bara en belastning i vissa sammanhang.