Friidrottsmanagern Kenth Andersson har gått bort och en hel friidrottsvärld sörjer.

Ja, faktiskt.

Jag har aldrig träffat en människa med så många vänner och så många kontakter över hela världen.

En enastående profil av en typ som inte görs längre.

Skåningen var ett språkgeni och kunde prata med alla. Japaner, ryssar, tjecker eller polacker. Det kvittade.

De som träffade honom på senare år kunde inte tro att han tagit två SM-guld på 800 meter och ett på 1500 meter. Och han blev nästan en legend på 1000 yards inomhus under studietiden i San Diego i USA.

Det var den fysiken som la grunden till att han klarade allt flackande världen över och alla sena kvällar på senare år.

Han blev också Sveriges första friidrottsmanager då Dan Glans behövde hjälp på 70-talet. Han hamnade i jobbet av en slump och verksamheten bara växte. Det var Kenth som lotsade en ung Patrik Sjöberg och Miro Zalar på deras första tävlingar över hela världen. Det managerjobb som Daniel Wessfeldt numera tagit över, efter att ha börjat karriären och blivit upplärd i yrket hos just Kenth Andersson.

Kenth Andersson (till höger) i Madrid för några år sedan, här i sällskap med kollegan och vännen Daniel Wessfeldt.

Kom man in i en hotellobby någonstans i världen och hörde skratt någonstans i lokalen, kunde man nästan garantera att Kenth Andersson satt mitt i sällskapet och drog någon av alla sina historier.

Han var en fantastisk berättare och hade varit med om allt. Och lite till.

Behövde man hjälp ställde han alltid upp och jag tror aldrig jag såg honom förbannad under de 30 är jag lärde känna honom.

Nu sjönk han ihop under en promenad hem från en sen middag i glada vänners lag på en restaurang i Belgrad, där han bodde större delen av året.

Jag tror det var just det slut han ville ha – om det nu nödvändigtvis var tvunget att ta slut någon gång.

Han blev 66 år gammal

Men tack för alla år, alla historier och all glädje du spred, Kenth.

Du är redan saknad.