Man upphör aldrig att förvånas och nu när Hugo Stenbeck och Percy Nilsson slår sina huvudet ihop så hoppas säkert många Malmö-fans på gyllene tider.

Men det är inte 1980-tal längre.

Då minns jag när Percy åkte omkring med sin stora cigarr och stora följe och köpte upp det mesta av vad svensk hockey hade att erbjuda.

Han erbjöd de största svenska stjärnorna så mycket pengar och förmåner att de inte kunde tacka nej.

Det gick den gången och gav två SM-guld 1992 och 1994.

Men idag är det inte lika lätt.

Idag fungerar alla elitserieklubbar som Malmö gjorde då.

Det är plånboken som bestämmer på en marknad som helt tillhör spelarna och deras agenter. Jag skulle uppskatta att 90 procent av dagens spelare lirar där de har bäst betalt.

När Percy började värva ihop grunden till sitt blivande mästarlag i slutet av 80-talet fanns det inga elitserieklubbar som kunde konkurrera med hans plånbok.

Det finns det idag.

Därför är det inte så enkelt att bara köpa ihop ett lag. Ishockeyspelare är inte korkade.

Det ser ett år framåt i tiden och ska de välja att spela i ett allsvenskt lag som Malmö – som jag tror de kommer vara även nästa säsong – vill de ha extra betalt. Och inte så lite heller.

Det är säkert inga problem om nu Percy och Stenbeck slagit sina penningpåsar ihop, men Malmö har ingen organisation för att vara ett elitserielag.

Det är där man måste börja.

En ordförande och stark man som kan sporten ishockey, en sportchef som vet hur man bygger ett lag och vet vilka karaktärer man behöver och en tränare som kan få spelarna med sig och jobba in en spelidé som alla tror på.

Jag skulle börja med att värva tränaren Jonas Rönnqvist från Luleå som tränare och sedan locka Jonas Bergqvist från VD-stolen hos AJ-produkter till ny sportchef i Malmö.

Då är i alla fall en grund lagd.

Nu tror jag inte det blir så.

Jag tror det blir pannkaka.

Skånsk pannkaka.

Om det nu överhuvudtaget stämmer att Hugo och Percy verkligen ska satsa tillsammans. Det finns ju rapporter om motsatsen.