Jag kan inte säga att jag är direkt chockad över att Foppa bestämmer sig för att lägga av efter bara två NHL-matcher.

Jag följde ju honom de sista skälvande dagarna fram till beslutet att dra på sig Colorado-tröjan igen och visste att han tvekade in i det sista.

Det var först någon timme han var tvungen att komma med ett ja eller nej som han bestämde sig.

Nu höll inte uppenbarligen inte foten för matchtempot och påfrestningarna när det blev NHL-spel.

Det kunde han aldrig simulera på träningarna och när allt skruvades upp ett snäpp sa kroppen ifrån.

Och när Foppa kände att han inte riktigt hängde med längre, så var det bara att lägga ner verksamheten.

I så fall gjorde han naturligtvis helt rätt.

I mina ögon slutar han som den hjälte han alltid varit och jag tycker att hans eviga comebackförsök tillhör de största bragderna under hans karriär. Han gav sig aldrig, så länge det fanns minsta ljus längst bort i en i övrigt kolsvart tunnel.

Med facit i hand kunde han naturligtvis ha bestämt sig för en vecka sedan och sluppit alla belackare som ständigt ska hacka på honom och hans vilja att komma tillbaka.

Men det är historia nu.