DENVER. Jag är tillbaka i USA och har knappt landat förrän det är en ny väderkatastrof.

Jag har börjat tvivla på att det finns något klimathot.

Det är jag som orsakar stormarna (och då menar jag inte Gustav Hjalmarsson-affären i Växjö).

Jag har suttit fast i snöstorm i New York, fått isregn över mig i Philadelphia och hållit på att frysa ihjäl i skidorten Vail där temperaturen sjönk från plus fyra till -30 på bara några timmar efter att jag landat inför alpina VM 1989.

Förmodligen är det bara tillfälligheter, men när jag och fotograf Jimmy Wixtröm var i Washington för att träffa Alexander Ovechkin och Nicklas Bäckström i fjol tog vi oss dit med sista tåget som vinkades av från New York, innan även den livlinan stängdes ner i en av de värsta snöstormar USA drabbats av.

En händelse att lägga till de andra.

Nu har det värsta snöovädret drabbat östkusten och här i Denver var det bara kylan som slog till.

Det var minus 24 när jag landade i går och -45 i vindbyarna. För två dagar sedan var det 15 plus.

Men Peter Forsberg är fortfarande het här i Colorado.

Jag tror faktiskt det är den klubb han trivts bäst i under hela sin karriär. Här har han alltid betraktats med respekt, här kommer han alltid att vara en Gud för fansen och här finns ingen som ifrågasätter hans ständiga försök att komma tillbaka. Jag kan tycka att han är onödigt hånad av många i Sverige bara för att han fortfarande brinner.

Jag är full av respekt för en människa som är beredd att offra så mycket bara för drömmen att kunna spela på sin högsta nivå igen. Och det var här i Colorado han gjorde det.

Det glömmer ingen.

Därför var det lite trist att se träningen i går och att den där högerfoten fortfarande spökar så mycket som den gör.

Jag satt och gick igenom gamla bilder och hittade den här gamla bilden från Philadelphia 2006.

Det var då problemen började på allvar. Foppa testade skridsko efter skridsko och Bauer skickade nya lass att prova.

Det här var fem år sedan och problemen hade väl börjat innan dess. Men det var nu de eskalerade.

Därför var det inte direkt överraskande att se Foppa i den här positionen på träningen här i Denver i går.

Vad han måste vara trött på den där högerfoten.

Den är hans värsta motståndare i hela karriären.

Därför hoppas jag verkligen att han känner att han kan satsa på spel den här sista gången han försöker.

Finns det en Gud där i hockeyhimlen, borde han förbarma sig vid det här laget och svinga sitt trollspö över den där foten.

Foppa är värd det.