Jag minns när jag själv idrottade i ungdomsåren och just hade förlorat och satt där i omklädningsrummet efteråt.

Det första som sas var alltid:

– Domarna var värdelösa.

Det är en lätt ursäkt när man förlorat. Att det var domarens fel. Det är naturligt när man är både exalterad och fruktansvärt besviken.

Man än har jag inte sett en slutspelsmatch som avgjorts av domarna.

Jag har gått igenom alla matchfakta och inte hittat någon där det stått:

2-1 (12.04) Wolmer Edqvist (Sören Persson)

Ändå var det så många såg det efter Skellefteås suddenseger mot Luleå i går.

Det är klart det var utvisning när Jimmie Ericsson drog undan benen på Fredrik Styrman framför mål.

Det ser ju alla på tv-reprisen.

Men domarna har inga repriser att titta på. De dömer i realtid där allt går blixtrande snabbt och där Jimmie Ericssons lilla tjuvtrick gick hem. Han gjorde det smart och följde med när Styrman föll.

Samtidigt förstår jag att både Luleå och lagets fans var vansinniga efteråt. Det har all rätt att vara det, men samtidigt har Luleå också kommit undan med ett antal ”solklara” utvisningar.

Skulle jag gå igenom de tre semifinaler som spelats på dvd efteråt och frysa bilder och spela upp tvivelaktiga situationer i slow motion, så skulle jag hitta tre gånger så många utvisningar än de som utdömts. Åt båda håll.

Det som är solklart i slow motion på tv, är nästan omöjligt att se live.

Det är väl lite av hockeyns problem idag, där det kryllar av tv-kameror som plockar upp varje vinkel och varje liten detalj på isen och får det att se så solklart ut i den här typen av situationer.

Det gär det lätt att vara expert i tv.

Men i verkligheten sker allt på hundradelar av sekunder och det finns ryggar och målburar som skymmer sikten för domarna.

De kan omöjligt se allt och det brukar jämna ut sig i längden.

Nu ska Luleås ledning ha cred för att de inte tog upp den där tvivelaktiga situationen efter matchen. Rönnqvist & Co är proffsiga på det området. Det är NHL-klass.

Att det blev en del gnäll beror även det på tv:s närhet och möjlighet att fånga upp spelarna direkt efter match och innan de hunnit lugna ner sig.