Om man nu kan kalla det ett mirakel.

AIK var ju det klart bästa laget i de två första perioderna och andraperioden som de vann med 4-1 måste vara lagets bästa den här säsongen.

De var bättre på allt och HV:s stjärnor såg ut som statister.

HV kom med en forcering i tredje perioden, men det var så dags då och räckte bara till att snygga till siffrorna till 2-4.

AIK chockade och vann alltså direkt.

Sett till de skyhöga favoriter HV 71 är och att matchen spelades i Jönköping, så var det ett litet ”MIracle on Ice”.

Jag fick lite vibbar från 1995, då HV 71 lyckats säkra den åttonde slutspelsplatsen efter lika stor dramatik som den här säsongen och slog ut seriesegrarna Djurgården direkt i kvartsfinalen. Med 3-0 i matcher dessutom. HV fortsatte sedan hela vägen till SM-guld.

Det har ingen glömt i Jönköping.

Å andra sidan är det bäst av sju som gäller numera, men HV 71 har inte råd att släppa in fyra mål i någon match mot AIK i den här kvartsfinalserien tror jag.

Jag har nämligen svårt att tänka mig att AIK-målvakten Viktor Fasth släpper in fem i en och samma match.

Det är som vanligt svårt att säga om det var HV 71 som ovanligt usla i den här matchen, eller om AIK var strålande bra. Förmodligen en kombination av båda.

Men AIK var roliga att se. Vilket gäng, vilken optimisn och vilken gläde i spelet.
Det var eom en bisvärm drog fram där nere på isen och HV-stjärnorna fick inte en lugn stund.

Samtidigt kan man alltid diskutera hur klokt det var av HV-tränaren Janne Karlsson att ställa Andreas Andersson i mål och peta den mer rutinerade Daniel Larsson. Det går inte att skylla den här förlusten på Andersson, även om det här var inte hans kväll.

Till sist:

AIK har 1-0 i matcher nu och nu räcker det att vinna tre hemma för att ställa till med den största knallen i slutspelets historia.

Vem hade trott det?