Två lag – samma problem.

Två lag som inte hängt med i tiden, två lag som haft svaga ledningar och två lag som inte haft några tränare ur de egna leden och som bytt tränare lika ofta som jag och Lasse Anrell kan enas om vem som släcker nattlampan i den Rosa Bussen.

Nästan jämt.

Kent Forsberg var väl den senaste tränare Modo hade med förankring i den egna klubben.

Många menar väl att han fick jobbet på grund av sonen Peter, men ingen kan blunda för att han tog Modo till SM-final 1994 och senare Tre Kronor till ett VM-guld 1998.

Det är inga dåliga meriter och ”Foppa” har ju spelat under andra tränare med betyldligt sämre resultat.

Men det var inte det som det skulle handla om.

Mer att Modo lider av samma syndrom som drabbat Frölunda. Alllt hopp har lagts till gamla hemvändande NHL-spelare och dyra importer samtidigt som man struntat i den kommande generationen i de egna leden.

Det har blivit mer Klantskola än Plantskola.

Skelllefteå och Brynäs har fått ta över som de hockeygymnasier stortalangerna i Norrland slåss om att få komma till och vilken talang vill till Ö-vik i dag?

Ingen.

Frölunda är i full gång med att bygga om sitt lag inför nästa säsong och det märks en tydlig strategi från trånaren ocn sportchefen Kenta Johansson att skapa ett helt nytt lag, Gamla frölundatalanger ska tillbaka och den göteborgska identiten och hjärtat ska tillbaka.

Modos nya general manager Markus Näslund har inte samma lyxproblem.

Han kan inte ens planera inför nästa säsong, då han fortfarande inte vet vilken division laget kommer att spela i.

Men ändå tror jag han kan bli Modos räddning.