KOSICE. Crazy Canucks brukade de kanadensiska störtloppsåkarna kallas i den alpina cirkusen.

Nu är det hockeylaget det handlar om och rysaren i morse.

Jo, de vann i sudden mot Chicago och vi kan glömma Daniel och Henrik Sedin i VM. Liksom Mikael Samuelsson och Alexander Edler. Det skulle vara om de åker ut i fyra raka i andra rundan, men det kommer inte att hända.

Men Slovakien jublar.

Storstjärnan Marian Hossa är utslagen och det är bingo för hemmanationen.

USA kommer försöka få över sin stjärna Patrick Kane och Kanada får tillgång till Jonathan Toews och backarna Brent Seabrook och Duncan Keith, som alla var med i OS i Vancouver.

Sverige får tillgång till Niklas Hjalmarsson och han är naturligtvis given om han kan komma. Det höjer backsidan ett snäpp.

Det blir ingen Henrik Lundqvist i VM, men det hade jag inte räknat med heller. Han får slita som en galärslav i Rangers och är alltid sliten och halvskadad i slutet av säsongerna.

Osäkerheten kring en väntande Linus Omark blev mindre osäker i och med att Vancouver gick vidare. Nu tror jag att han kan räkna med en VM-biljett om ryggen håller för spel.

KOSICE. Jag är redan på plats här i VM-staden Kosice, eftersom det kändes meningslöst att åka hem för bara en ledig dag efter Czech Hockey Games. Och sedan flyga ner igen.

I stället åkte jag tåg de 58 milen från tjeckiska Brno och fick uppleva den gamla charmen av en riktigt gammaldags restaurangvagn.

Det var en nostalgitripp i kyckling Cordon Bleu och flottig stekpotatis. Men hunger är alltid bästa kryddan.

Lagad mat. Det ni, SJ. Det var faktiskt godare än det ser ut. Märk den kantstötta tallriken. Det hör till. Priset? 35 kronor i svenska pengar. Just det – det ni, SJ. Dessutom var jag framme i tid för första gången på länge.

Kosice är ju Slovakiens näst största stad och en stålstad. Det bor ungefär 250.000 människor i den stad som på ungerska heter Kassa. Jag hoppas inte svenskarna lever upp till det i VM…

Men centrumområdet är trevligt och uppfräschat sedan de kommunistiska bojorna släppte.

Jag var ute och käkade lunch igår och eftersom jag gillar kryddstark mat, så tänkte jag ta det starkaste på menyn. Chili i kubik.

Då såg jag den här killen några bord bort:

Kryddstark mat har sitt pris….

Då tänkte jag om.

Det blev grillat kycklingbröst med löksås i stället. Var godare än det låter.

KOSICE. Blir det ingen Stanley Cup så kan Henrik och Daniel Sedin slåss om de här:

VM-medaljerna 2011. Riktigt snygga måste jag säga.

Nu kanske Vancouver vinner i natt och då är den här debatten helt överflödig.

Men förlorar Vancouver, kommer tvillingarna att bli skottavlor för kritikerna i Nordamerika (även om det enligt mig är den bäst betalde i laget och hemmastjärnan Roberto Luongo i målet som sviktat mest).

Men det kommer att heta att Henrik och Daniel inte är några vinnare.

Bla, bla, bla.

I så fall tycker jag de ska åka till Slovakien och bli hjältar i stället. De har tre år kvar på kontraktet med Canucks och kommer få tre chanser till att vinna Stanley Cup.

Men VM är svårare.

De kan ju bli historiska innan karriären är över som medlemmar i exklusiva ”Triple Gold Club”. De spelare som vunnit både OS-guld, VM-guld och Stanley Cup.

Det svåraste har de redan, då de var med och vann OS-guldet i Turin 2006. VM-guld är inte heller så lätt att vinna, men det känns som det här är ett bra år att försöka.

Samtidigt har Daniel och Henrik tackat nej till VM både 2007, 2008 och 2010.

Jag minns inte hur det var 2009, men det var förmodligen för sent att åka till VM då de blev utslagna av Chicago i andra rundan.

Det är inget bra omen.

Eller också är det precis vad det är.

BRNO. Ja, skulle Henrik och Daniel Sedin komma loss till VM skulle det garanterat bli det.

inte bara i Sverige.

Vi pratar om de två senaste säsongernas poängkungar i NHL.

Dessutom funkar de bra ihop med högerskytten Mikael Samuelsson.

Pär Mårts skulle inte bara få VM:s kanske bästa kedja, utan också ett fruktat power play. Det är ju tillåtet att dagdrömma i alla fall.

Jag vet inte om tvillingarna är sugna på VM, men annars luktar det lite 2006 då Detroit överraskande åkte ur Stanley Cup-slutspelet och Henrik Zetterberg, Johan Franzén, Mikael Samuelsson och Niklas Kronwall kom till Riga och fixade ett VM-guld.

Daniel och Henrik har ju tackat nej till flera VM tidigare och Daniel har en fyra veckor gammal dotter (Anna) hemma att ta hand om.

Men man vet aldrig.

De behöver ju bara kliva rakt in i VM-turneringen, vilket är en fördel.

Det blir i så fall också första riktiga testet på hur Pär Mårts charmoffensiv mot NHL-spelarna fungerat.

BRNO. Om första perioden jag sett Sverige göra i Czech Hockey Games, så var den andra ännu bättre.

Det var bara ett lag på banan.

Jag stoc och såg den här perioden precis bakom det tjeckieska målet och det var ren utskåpning från Sveriges sida. Det gav också 2-0 i perioden och ledningen med 3-2 inför den sista.

Tjeckerna kom igång först under periodens tre sista minuter, men annars var det i princip bara Sverige.

Och precis som jag gnällde över det svenska spelet i numerärt överläge i första perioden, så tog det bara 38 sekunder innan Martin Thörnberg styrde in 2-2 i den andra – i power play.

Sedan gjorde Sverige allt andra gången de fick chansen i andra perioden.

Allt utom mål.

Patrik Berglund hade en puck i stolpen, men det var det närmaste svenskarna kom ett andra power play.

Men övertaget lönande sig då Loui Eriksson högg blixtsnabbt på en retur efter 13.39 och gjorde 3-2 för Sverige.

Den här matchen är som natt och dag mot de två tidigare i turneringen. Svenskarna spelar precis som de ska göra, är aggressiva, går rakt på mål och är framme på returer.

En period kvar i turneringen.

Seger och Pär Mårts för arbetsro veckan fram till VM-premiären.

Det skulle han behöva.

BRNO. Sverige gjorde en av sina bästa perioder i Czech Hockey Games.

Men de ligger ändå under med 2-1 efter en spelad period.

Orsaken är ett lika uselt power play som tidigare i turneringen och att tjeckerna utnyttjat sina chanser maximalt.

Annars tog Sverige ledningen med 1-0 då Daniel Fernholm stötte in pucken på volley efter ett svenskt mönsteranfall, där pucken gick blixtsnabbt mellan Mangus Pääjärvi-Svensson och Patrik Berglund.

Det målet kom efter 6.13 och var naturligtvis den öppning Sverige ville ha.

Men det kostar att ligga på och checka mot ett lag som Tjeckien. De är lika suveräna som snabba i sina spelvändningar och det var just en sådan som gav 1-1 efter bara två minuter efter det svenska ledningsmålet.

Tjeckerna kom två mot en och Milan Michalek väntade smart in Lukas Krajicek där han kom uppsmygande vid Erik Ersbergs högra stolpe.

Sedan fick tjeckerna power play och då small det direkt.

Jaromir Jagr fick stå helt ren i slottet och direktskjuta en puck som smet in via Ersberg. Det var precis ett sådant där mål som Jukka Voutilainen brukar göra i power play för HV 71 framspelad av Johan Davidssson.

Men det var Sverige som hade mest puck och vann skotten överlägsna 16-7.

Men det gäller att göra mål också.

Tuff rubrik och så menar jag naturligtvis inte.

Men nu när ni ändå lockats hit, så kan jag bara konstatera att damernas Riksserie blivit ett gigantiskt fiasko.

Svensk damhockey har bara blivit sämre.

Det har varit pinsamt att se insatsen i det pågående dam-VM och 1-5 i kvartsfinalen mot Finland.

Två dagar efter 1-9 mor USA.

Jag minns fortfarande OS-bronset i Salt Lake City 2002 och OS-finalen mot Kanada i Turin 2006.

Då var de svenska tjejerna med i matchen.

Nu är det bara pinsamt att se dem spela. Jag har faktiskt plågat mig igenom två matcher i detta VM och har bara konstaterat att svensk damhockey aldrig varit sämre.

Jag kan inte svära på att den nya Riksserien som tvingades igenom är orsaken, men jag kan dra slutsatsen att den stjälper mer än hjälper. Konkurrensen har inte ökat, toppen har inte växt.

Så lägg ner skiten.

Det var bättre förr när tjejerna slapp trötta ut sig med långa resor och på att försöka vara någon kopia på herrarnas elitserie. Kopior bli aldrig bättre än originalet och för tjejerna finns ingenting att vinna på att åka buss halva säsongen.

MALMÖ. Man undrar ju vad som händer när man vaknar till NHL-resultaten och 5-0 till Chicago mot Vancouver.

Den matchserien kändes ju helt avgjord, när Canucks gick fram till en ledning med 3-0 i matcher.

Men nu har Chicago reducerat till både 1-3 och 2-3.

Och inte på vilket sätt som helt.

De har vunnit de två senaste matcherna med totalt 12-2.

Det har varit uklassningssiffror.

Det väcker ett litet hopp inför VM, då Vancouver är NHL:s näst mesta svensklag. Där finns en hel kedja med Mikael Samuelsson (högerskytt dessutom) och Henrik och Daniel Sedin.

Plus backen Alexander Edler som är en av våra mest underskattade NHL-svenskar. I alla fall här hemma i Sverige.

Jag trodde faktiskt att Vancouver skulle avgöra på hemmaplan efter 2-7 senast borta i Chicago.

Nu blev det 0-5 vilket är rena chocksiffrorna på hemmaplan.

Nästa match går i Chicago och tendensen är väl att Blackhawks vinner den matchen och kvitterar till 3-3. I så fall är Vancouver i riktig brygga inför en sjunde och avgörande match på hemmais.

Den som lever får se.

Men jag är inte helt säker på att tvillngarna kommer till VM. Daniel har ett nyfött barn hemma och båda har haft en tuff säsong med massor av istid. Å andra sidan har de inget VM-guld, vilket kan locka och de kan kliva in direkt i VM-turneringen utan någon väntetid.

Däremot vore ju Mikael Samuelsson en kanonförrstärkning. Mårts saknar rightare och än så länge är Jacob SIlfverberg enda högerskytten bland forwards i VM-truppen – och det är väl inte säkert att han överlever sista gallringen i truppen.

MALMÖ. Det är några år sedan jag tog den här bilden, men det är ett av få tillfällen då Peter Forsbergs och Challe Berglunds vägar korsats.

Foppa och Challe tillsammans – i Toronto 2004. Då jobbade Challe på Aftonbladet vilket syns på magen.Foto: Mats Wennerholm

Dagen var den 20 mars 2004 och Challe jobbade på Aftonbladets marknadsavdelning. Foppa var fortfarande storstjärna i NHL och på väg tillbaka till spel i Colorado efter en skada.

Vi var på en arbetsresa i Toronto där Suddens Maple Leafs skulle möta Avalanche.

Just då fanns det ingen som ens kunde tänka tanken att Challe Berglund en dag skulle få sparken som tränare i ett Modo med Peter Forsberg som nytillträdd assisterande general manager.

Jag minns för övrigt att jag var uppe och hämtade Foppa på hans hotell med en taxi, som omringades av ett hundratal hockeyfans som slogs om hans autograf. Colorado var ju i stan högst en gång vartannat år och alla hardcore hockeyfans hade bara den här dagen att få autografer av de största stjärnorna.

Jag minns även att ett helt gäng sprang efter taxin till första rödljuset vi stannade vid och knackade på rutan.

Det var tider det.

Och Foppa betalade för övrigt för taxin.

Nästa säsong blev det lockout och 2005-06 var Foppa lagkapten i Philadelphia Flyers.

MALMÖ. Jag ska väl inte säga att det finns en sådan redan nu, men jag vet att denne man har ett driv och en kärlek till Modo som kommer att göra honom till samma vinnare han alltid varit.

Nu har han vissa kontakter och polare inte minst i Nordamerika, men EU-reglerna gör att Modo är kraftigt begränsade där (jag är fortfarande inte säker på om man får ha två eller tre icke EU-spelare).

Men vad jag tror han kommer att inrikta sig på är scoutingen.

Att hitta unga talanger till hockeygymnasiet i Ö-vik som sedan kan växa precis som han själv gjorde en gång i tiden.

Jag vet att han redan är igång och letar talanger i stockholmområdet där han bor och kommer att leva kvar.

AIK och Djurgården har plötsligt fått en giftig konkurrent om talangerna i Sveriges största hockeydistrikt.

Jag tror det är rätt väg att gå.