Nej, nu vill jag inte utpeka Skellefteå som dåliga förlorare.

Jag har väl sällan sett mer värdiga förlorare än Skellefteå som verkligen uppträdde sportsligt både efter finalförlusten och genom hela slutspelet.

Men det finns en sak som är tabu i alla mästerskap, i alla sporter och i alla mästerskap.

Det är att hitta undanflykter.

Nu går Skellefteås läkare Karin Granberg ut och meddelar att i stort sett halva laget hade magsjuka under finalserien, drabbade av den parasit som slagit klorna i hela Skellefteå.

Det är säkert sant.

Jag tyckte själv att hela Skellefteå såg ut att ha drabbats av en parasit under hela avgörande matchen mot Färjestad.

Men vad jag vill komma fram till:

Man snackar inte om det efteråt.

Jag har redan hört Mikko Lehtonens undanflykter och ”brutna fot”.

Jag kan ringa Färjestads läkare och be honom räkna upp alla halvskador i Färjestad och jag hade kunnat skriva en hel bok om idrottsskador. Varför tackar hälften av alla NHL-spelare nej till VM i slutet av säsongen? Jo, just därför att de spelat halvskadade och på sprutor. Ett spricka i ett kycklingben i foten är ingen bruten fot, även om vi journalister har en förmåga att överdriva en aning. Speciellt i rubrikerna.

Nej, har man fått stryk så håller man truten.

Annars luktar det dålig förlorare lång väg.

Nu verkar Karin Granberg vara en genomtrevlig tjej och är förmodligen fullkomligt ärlig.

Men vissa saker pratar man inte högt om.