Värvningen av Daniel Tjärnqvist gör Djurgården till en allvarlig utmanare om SM-bucklan nästa säsong.

Det finns ju många som har åsikter hur man bygger lag och hur man får slagkraften att slåss om seriesegrar och SM-guld.

Det vå behöver inte heller alltid gå hand i hand.

HV 71 vann serien i våras och åkte ut direkt mot serieåttan AIK.

Så små är marginalerna ibland och ett lag som är tillräckligt hett kan slå alla.

Samtidigt visar det att skillnaderna i elitserien har suddats ut. Jag var ett tag övertygad om att lag som Färjestad, HV 71, Frölunda och Linköping skulle dominera svensk hockey i kraft av tjockare plånböcker.

Men idag räcker inte det.

Dels har alla klasspelare blivit för dyra och dels har svensk hockey utvecklats så mycket att en allsvensk spelare kan vara elitseriestjärna på en säsong.

Titta på Viktor Fasth.

Idag kommer mest tredjesorteringen till eitserien efter att ha missa kontrakt med NHL eller KHL.

Det är den bottra sanningen. Andra återkommer för en säsong för att använda elitserien som en språngbräda tillbaka till de stora arenorna igen, som blev fallet med Joakim Lindström återkomst i Skellefteå.

Men idag är inte skillnaderna större i elitserien än att kloka tränare och ett smart spelsystem kan skapa ett snudd på mästarlag.

Då tänker jag naturligtvis på Luleå i fjol.

Men Djurgården har hittat en intressant mix av ungt och gammalt och alla vet vad Kenny Jönsson betydde när han kom tillbaka till Rögle.

Daniel Tjärnqvist har inte den statusen, men är ändå en uppsida som kan göra Djurgården till ett mästarlag igen.

Det är ett faktum i en serie där marginalerna bara krymper.