Viktor Fasth blir kvar i AIK.

Och Niclas Wallin återvänder till elitserien och Luleå efter tio säsonger i NHL.

Tidigt förra säsongen fick Lasse Anrell mig att lova att jag skulle sluta skriva hockey om AIK och Luleå möttes i en SM-final.

Det kändes som en utopi och det var det väl också, men båda lagen kom närmare än jag någonsin trodde när säsongen startade. Båda tog sig till SM-semfinal.

Nu kan man ju undra hur långt de tar sig nästa säsong, då båda lagen blivit bättre på papperet.

AIK har inte tappat en enda spelare som de ville behålla – det är bara nyttige slovaken Rastislva Pavlikovsky som jag kan se som ett kännbart tapp.

Å andra sidan har man fått Linus Videll till ett lagkollektiv som borde ta ytterligare ett kliv nästa säsong.

Och så det viktigaste – Viktor Fasth kvar i målet.

Kan han upprepa sin fjolårssäsong kan AIK går hur långt som helst känns det som.

Luleå har tappat fler spelare, men har samtidigt fått tillbaka Johan Harju och Niclas Wallin.

Det är i alla fall tillräckligt för att jag i n t e tänker lova något inför nästa säsong.

AIK-Luleå i en SM-final är inget troligt scenario.

Men det är långt ifrån en utopi.

• • •

Tungt för Skellefteå att tappa Joakim Lindström på mållinjen. Jocke väljer Colorado och NHL och jag klandrar honom inte. Colorado har en bra organisation, Denver är en trevlig stad och han kommer till ett lag där det bara kan gå bättre jämfört med förra säsongen.

Jocke fick vad Fasth inte fick.

Ett envägskontrakt värt 600.000 dollar, vilket motsvarar knappt fyra miljoner svenska kronor.

Inte mycket mer än vad han tjänade, eller kunde ha tjänat, i elitserien.

Skellefteå känns inte längre som det finallag de var i vintras.

Det är oerhört tunga tapp man råkat ut för, där i stort sett hela ryggraden försvunnit.

Spelare som är omöjliga att ersätta.