Jo, det är faktiskt sant.

Det är det som är den glada nyheten.

Trots att han satte personligt rekord med sju centimeter utomhus här på Stockholms Stadion och hoppade 8.19, var det långt ifrån det perfekta hoppet.

Det sa han själv efteråt och höll fortfarande sitt kvalhopp på 8.12 från EM i Barcelona förra året som bättre rent tekniskt.

Det kan låta märkligt, men kan Michel Torneus hoppa 8.19 utan att tycka att hoppet känns särskilt bra, så lovar det samtidigt att han kan hoppa längre.

Betydligt längre.

Då är han ändå elva i världen i år med sina 8.19 och har vuxit till ett av Sveriges största hopp inför VM i Sydkorea senare i sommar.

Men jag tänker inte blåsa upp honom som något medaljhopp. Dit fattas det två decimeter och tittar jag tillbaka på vad som krävdes för VM-medaljerna i Berlin (i sämre förhållanden och nollvind), så räckte 8.37 bara till brons i en tävling som amerikanen Dwight Phillips vann på 8.54.

Nu var det perfekta förhållanden på Stadion.

Det var sol, värme och en svag medvind.

Men efter den här starten på säsongen för Michel Torneus, tror jag Mattias Sunneborns snart 15 år gamla svenska rekord på 8.21 får svårt att överleva sommaren.

Det tråkiga är att det bara är fyra hopp i lag-EM mot normala sex.

Hade Torneus fått göra två hopp till hade kanske Sunneborns rekord varit raderat redan nu.