Helt sjukt egentligen.

Om bröderna Sedin är värdelösa efter att ha lett Vancouver till total serieseger efter 82 matcher i NHL:s grundserie och sedan tagit laget till Stanley Cup-final, så undrar jag vad man ska säga om Alexander Ovechkin i så fall.

Genomusel?

Washington blev utslagna av Montreal redan i första omgången förra året och i år åkte man ut i den andra och med 0-4 i matcher mot Tampa.

Ovechkin satte sig snabbt på ett plan till Europa och blev utslagen lika snabbt i VM. Utan att göra något större väsen av sig.

Henrik Sedin blev tvåa i slutspelets med sina 22 poäng (3+19) och bara en poäng bakom Bostons David Krejci.

Daniel Sedin blev fyra med 20 poäng totalt (9+11).

Hade Vancouver vunnit den där sjunde matchen hade de varit hjältar idag.

Men inte ens jag kan blunda för att Sedinarna var svaga på en punkt – plus/minus.

Henrik hade –11 totalt och Daniel –9 och det är inga siffror man normalt ser i deras statistik.

Men just nu låter det som de är två av NHL:s abslut sämsta spelare, vilket känns fruktansvärt fel.

Daniel vann grundseriens poängliga och kommer troligen att plocka hem Hart Trophy som NHL:s mest värdefulla spelare, en omröstning som bara baseras på spelarnas insatser i grundserien.

Slutspelet har sitt eget pris i samma kategori i Conn Smythe Trophy, som natuligtvis gick till Bostons målvakt Tim Thomas.

Han var väl en större anledning till bröderna Sedins måltorka i finalen än de var själva.

Dessutom matchade Boston backarna Zdeno Chara och Dennis Seidenberg mot Henrik och Daniel, inte de lättaste backarna att slåss mot.

Visst kunde man begära mer av Sedinarna i finalen.

Men de tog Vancouver hela vägen dit.

Och de är absolut inte värda den häxjakt som pågår just nu.

Den får mig faktiskt att må lite illa.