Läser med chock och bestörtning om Wade Belak som hittats död i sin lägenhet i Toronto och där polisen misstänker självmord.

Det andra i så fall på bara några veckor. då Rick Rypien nyligen tog livet av sig efter en längre tids depression.

Och tidigare i somras var det Derek Boogard som hittades död i sin lägenhet i Minnesota.

Alla unga män, alla framgångsrika och med pengar på banken.

Och alla var fighters.

Killar som aldrig backade och som slogs för laget som det heter. Frågan är nu hur mycket gemensam nämnare det var i deras öden.

Jag just läst Bob Proberts memoarer där han beskriver hur han levde på en mix av kokain, värktabletter och alkohol.

Han föll ihop under en båtutflykt med familjen och avled i stort sett omedelbart efter en massiv hjätattack.

Han 45 år gammal och dieten var fortfarande en mångd värktabletter varje dag, även om han oftas sköljde ner dem med Coca Cola på slutet. Men hans fru beskriver hur hon gömde tabletterna runt om i huset, för att han inte skulle proppa i sig alla med en gång.

Nu har tre av NHL:s tuffiingar avlidit under sommaren och två av dem har begått självmord, den tredje dog av en mix av tabletter.

Det måste få varningsklockorna att ringa hos NHL och spelarfacket NHLPA.

Ska NHL-lagen tillåtas ha enforcers i framtiden, då priset de får betala verkar omänskligt högt?

Killar som alltid har ont och som måste döva smärtan och som i de flesta fall räkat ut för fler hjärnskakningar än vad som är nyttigt.

Jag kände Wade Belak eftersom jag tillbringade så mycket tid i Torontos omklädningsrum under Mats Sundins storhetstid i klubben.

Han hälsade alltid, skrattade jämt och verkade vara en allmänt glad skit. Den perfekta spelaren i ett omklädningsrum.

Nu är han borta 35 år gammal och det känns hemskt.