Oj, vilken konstig debatt det blivit kring Sebastian Karlssons avstängning.

Det är till 75 procent en diskussion om fjorton matcher var rätt eller fel och om den och den egentligen var värd ett lika långt straff eller inte. Jag är väl själv medskyldig till den debatten, måste jag erkänna.

Men det här handlar ju egentligen bara om en en enda sak:

Att få stopp på hjärnskakningarna i svensk hockey i en tid då det visat sig att hjärnskakningar kan få hemska konsekvenser i framtiden.

Domarna gjort vad de kunnat och åkt runt och informerat klubbarna om vad som är tillåtet och inte och att man ska visa respekt för varandra som spelare. De har haft långa genomgångar med alla elitserielag.

Ändå händer det om och om igen.

I det korta perspektivet ser jag därför ingen annan lösning än att ge rekordlånga avstängningar för uppenbar vårldslöshet på isen.
Det är inte konstigare än att man blir av med körkortet i två månader om man kör mot rött, eller glider förbi en stoppskylt utan att stanna helt.
Det kallas vårldslöshet i trafik och det är väl ungefär vad det handlar om på isen också.

Det alla måste sträva efter är att få tillbaka respekten för varandra där ute på isen. Det går faktiskt att hålla igen när motståndarna är i utsatta positioner.

Det är fortfarande tillåtet att tacklas, men det handlar om att göra det på rätt sätt.

Det här handlar inte bara om Sebastian Karlsson, Jimmmy Ölvestad eller Simon Bertilsson eller någon av de andra som dömts till avstängning.

Det handlar om alla.

För det är allvar nu.

Den senaste tidens forskning har visat att upprepade hjärnskakningar kan sitta i för resten av livet. De kan ge depressioner, demens och Alzheimer senare i livet.
Och variationen för vad man tål är enorm. För vissa kan det räcka med en hjärnskakning för att ge bestående men. Andra tål hur många som helst.

Ett av de mest skrämmande exemplen är gamle NFL-stjärnan Andre Waters som begick självmord i sitt hem i Tampa i Florida 1977.
Han var 44 år gammal.
Hur många hjärnskakningar han hade fått under karriären var det ingen som visste.
– Jag slutade räkna vid femton, som han själv besvarade frågan.

Men det som gör hans fall speciellt är Chris Nowinski.
En före detta professionell brottare som själv fått sluta på grund av upprepade hjärnskakningar och som sedan lidit av migrän och depressioner.
Han hade startat en undersökning av hur hjärnan påverkas under en lång idrottskarriär och upprepade smällar.
Han lyckades få tillstånd från Waters familj att undersöka en del av hjärnan från den avlidne.
Resultatet?
Waters 44-åriga hjärna var i samma skick som hos en 85-åring.
Andra undersökningar har klart visat att risken för framtida depression och Alzheimer stiger konstant i förhållande till antalet hjärnskakningar man råkar ut för under karriären.

Hockeyn har just genomlidit en sommar där två NHL-spelare begått självmord och en tredje avlidit på grund av sprit- och tablettmissbruk. Både Wade Belak, Rick Rypien och Derek Boogaard hade drabbats av upprepade hjärnskakningar under sina karriärer och led av depression.

Nu känns det som Sverige snart kan vara i ett liknande läge, med rekordmånga hjärnskakningar den här säsongen.

Alarmklockorna måste ringa

Hos alla.

Sedan hur långa avstängningar Disciplinnämnden dömer ut är egentligen oväsentligt.

Även om det finns gradskillnader även i helvetet.

Sebastian Karlssons tjuvsmäll på Magnus Kahnberg är utan tvekan den värsta den här säsongen och det är ett ynkligt försvar att lyfta fram tidigare fall i det här sammanhanget.

Men jag håller med om Foppas resonemang att den dag det inträffar något riktigt allvarligt, kommer alla att fråga sig varför ingen gjorde något innan det var för sent.

Nu har man gjort åtminstone något.