Satt och såg på nattens JVM-match mot Schweiz och precis som jag varnat för blev schweizarna tuffare än de flesta trodde.

Ändå gjorde Sverige en mycket bättre match än i öppningen mot Lettland.

Men några frågetecken finns kvar:

Är målvakten Johan Gustafsson den vägg som krävs för att gå hela vägen?

Jag tycker han borde tagit Dean Kukans kvittering till 3-3, då han var alldeles för otät vid sin högra stolpe. Eller också hade Kukan – som spelar i Gustafssons Luleå – läst sönder sin klubbkompis. Det såg alldeles för lätt ut i alla fall och Gustafsson har släppt in sju mål på 40 skott så här långt. Det är inga höjdarsiffror direkt.

Hur mycket kan det här svenska laget växa?

Det är ju ett lag utan riktiga fixstjärnor, även om jag är imponerad av Mika Zinabajeds skott och Max Fribergs prickskytte (han måste ha varit fruktansvärt felmatchad i Timrå i höst). Lagkaptenen Johan Larsson har haft problem med skador, men spelade hela matchen mot schweizarna och är förhoppningsvis på väg upp.

Svenskarna måste spela som ett lag, där alla bidrar till 100 procent. Vi får inte glömma att Sverige är en outsider den här gången och långt ifrån lika bra på papperet som de lag som tagit sig långt i tidigare JVM. Och enda gången svenskarna varit favoriter i en turnering var inför mästerskapet i Ottawa 2009.

Samtidigt är det väldigt mycket slump och tillfälligheter i en JVM-turnering och det gäller att ha marginalerna med sig när allvaret börjar. I mina ögon är svenskarna redan klara för minst en kvartsfinal, då de spelar i en grupp som är betyligt lättare än den på andra sidan.

Det är ryssarna man ska slå för att gå direkt till en semifinal och slippa kvarten, även om jag inte anser att det är livsviktigt att gå den vägen. En kvartsfinal kan vara nyttig och stärka laget i stället för tvärtom.