Det har varit mycket snack om att elitserien slagit publikrekord den här säsongen.

Jag har ju varit inne på ämnet att elitserien varit för dålig på att förnya sig och locka ny publik och då är naturligtvis den ökande publiksiffrran ett argument man lätt får i ansiktet.

Men sanningen till hela ökningen från i fjol är att Växjö bytt plats med SSK och snittat drygt 800 fler åskådare per hemmamatch. Lägg till att AIK spelat i elitserien de senaste två säsongerna vilket gett fem utsålda derbyn mot Djurgården varje säsong och att det sedan några år tillbaka spelas en utomhusmatch varje vinter, som tredubblar en normal publiksiffra och bidrar till att snittsiffran åker upp.

Det är alltså lätt att förklara att snittet ökat. Men det är ändå bara marginellt. Elitserien har stått och stampat just över 6.000 åskådare i flera år nu och det har gått lite upp och ner, men svängningarna har varit minimala.

Allsvenskan har haft en helt annan utveckling. Sedan starten i nuvarande form 2005/06 har publiksnittet ökat varje säsong. Den här vintern är snittet 2.596, en ökning med 600 åskådare per match sedan 2005/06. Och då har ändå storsatsande Malmö misslyckats totalt och dragit mycket mindre folk än väntat.

Så i allsvenskan pekar alla pilar uppåt, medan det i elitserien är ”same procedure as last year”.

Det är kalla fakta.

I nästa blogginlägg ska jag återkomma till hur elitserien skulle kunna förnya sig och växa. På återseende då.