Modo går fram som en ångvält just nu och efter 6-3 mot AIK är man uppe på en slutspelsplats, efter att ha legat under kvalstrecket för fyra omgångar sedan.

Ulf Samuelsson verkar ha fått ordning på Modo och han har aldrig vikit av från den väg han valde redan från början. En klart NHL-influerad hockey med rakare spel och där man tar skott i alla lägen.

Modo har haft flest skott på mål i hela elitserien och blev första lag att passera 1200 skott totalt efter de 40 man fick iväg på bortaplan mot AIK.

Jag gillar Modos sätt att spela hockey, enkelt, utan krusiduller och minimalt med spel nere i sarghörnen. Dessutom har man ju byggt på laget under säsongen. Mattias Ritola är en kanonvärvning och Dick Axelsson kan ses som ett halvt nyförvärv efter alla skadeproblem han hade under hösten.

Dessutom har Rob Schremp börjat hitta in i spelet på stor rink och vuxit till en nyckelspelare, amerikanen som gjort ett mål och spelade fram till två mot AIK.

Allt pekar på nu på att Modo tar sig till slutspel för första gången på de senaste fyra säsongerna, då det mesta varit nattsvart i Ö-vik. Modo har till och med fått fart på juniorverksamheten igen och har mycket på gång i sni tidigare paradgren. Starkt av en klubb som krisat så länge och all heder åt nye general managern Markus Näslund som gjort grovjobbet. Just nu är han Årets Ledare i svensk hockey. I alla fall i mina ögon.

Att Skellefteå skulle spöa Timrå på bortaplan (6-2) var inte en lika stor skräll. Timrå har varit dömda till kvalserien sedan länge. Enstaka segrar räcker inte för att få kontakt med lagen framför.

Skellefteå tog över serieledningen igen och mycket talar för att de stannar där. Hemvändaren Jocke Lindström börjar märkas mer och mer nu när han anpassat sig till spelet här hemma och 1+2 mot Timrå visar vilken kapacitet han har.