Ja, vad säger man.

Som det svenska JVM-laget håller på borta i Calgary är det risk för hjärtinfarkt i de svenska vardagsrummen.

Först vändningen mot Ryssland i gruppfinalen, där de låg under med 0-3 inför sista perioden, hämtade upp försprånget och vann i sudden.

Och så i natt – 0-2 inför sista perioden i semifinalen mot Finalnd, som blev 2-2 och sedan 3-2 efter straffar.

Nu är det bara finalen kvar och jag undrar om svenskarna kan ha marginalerna med sig en gång till.

Å andra sidan påminner det väldigt mycket om Ryssland väg till JVM-guldet i fjol. Ryssarna var i brygga redan i kvartsfinalen mot Finland när de låg under med 1-3 med bara 3.40 kvar att spela av matchen, för att vända till seger 4-3.

De fortsatte mot Sverige i semin, där de kvitterade till 3-3 med 1.27 kvar att spela och vann på straffar.

Och sedan avslutade de med att vända 0-3 i sista perioden i JVM-finalen och vinna med 5-3 efter förkrossande 5-0 i sista perioden.

Jag hoppas Sverige kan fortsätta den trend de har startat, även om det inte är särskilt bra för hjärtat.

I natt trodde jag det var kört inför sista perioden mot finländarna, men på något märkligt sätt studsade William Karlssons 1-2 in lite flipperaktigt och sedan gjorde finländske målvakten Sami Aittokallio en tavla då han missade en rensning bakom det egna målet.

Det var i och för sig smart av Johan Sundström att läsa den rensningen bakom mål, plocka ner pucken med handen och servera en helt fri Max Friberg framför mål och det var 2-2 med 1.44 kvar.

Finländarna gjorde ett sista ryck i slutet av förlängningen, men trots rysaren var det här Sveriges match.

I straffläggningen också.

Där var svenskarna lika överlägsna som skottstatistiken i matchen – 58-24.

Både Sebastian Collberg och Max Friberg satte iskallt sina straffar och när Mikael Granlund missade chansen till kvittering var svenskarna i final.

Men jag skulle önska att svenskarna kunde avgöra lite tidigare. Pulsen var uppe i 200 i slutet av matchen och det är inte bra för någon.

Nu är det bara en match som skiljer Sverige från första JVM-guldet på 31 år.

Men jag tänker inte lova något. Historiskt sett är oddsen skyhöga för ytterligare ett JVM-silver. Det är så det brukar sluta, tyvärr.

Men om det finns någon hockey-Gud däruppe, så borde även han (eller hon) inse att Sverige jobbat ihop till att äntligen få stå där som segrare. Att äntligen få ha marginalerna med sigi en guldmatch, att få vinna med ett uddamål eller en snedstuds.

Men tyvärr tror jag det slutar som vanligt.