ÖRNSKÖLDSVIK. Publiken hade knappt hunnit bänka sig, då Bud Holloway rundade modobacken Thomas Pöck och kom fri med Mikael Tellqvist.

Han avslutade med en blixtsnabb fint och en backhandslyftning i nättaket.

Och det stod 0.54 på klockan.

Det målet verkade paralysera hela Modo som såg ut som de hade tomma skallar och bly i skridskorna.

Därför kom också 2-0 helt logiskt, då Joakim Lindström direktsköt mitt i slottet efter bara 7.45.

I det läget hade Modo bara varit statister i den här matchen och efter matchens första tio minuter ledde Skellefteå skotten med 8-1 – trots att Modo haft ett power play och västerbottningarna inget.

Först då vaknade Modo.

Men då var det för sent.

Jag förstår att tränaren Ulf Samuelsson var skogstokig och slängde saker omkring sig i första periodpausen. Det här var Modos sämsta period i hela kvartsfinalserien och det skickade dem på tidig semester.

Och föramförallt – den avgjorde den här matchen.

Ändå var det nära, nära att Modo kommit tillbaka ytterligare en gång i den här matchserien. När Nicklas Danielsson kunde lyfta in reduceringen 1-2 i tom kasse och helt fri vid Joakim Erikssons högra stolpe, kändes matchen plötsligt öpppen igen.

Men Modos forcering gav ingen utdelning den här gången.

Skellefteå vann ändå rättvist – både den här matchen och hela kvartsfinalserien.

Och Skellefteå är vidare i SM-slutspelet och semifinalmotståndaren är redan klar – det blir AIK.

Det kommer att bli en mycket intressant semifinal mellan SM-slutspelets två bästa målvakter så här långt och två lag som gillar att anfalla. Det känns som Skellefteå är det bättre laget, men det trodde man om Luleå också.

Det enda som är säkert är att AIK.

Antingen det lag som kallas AIK i Västerbotten, eller det som är det ”riktiga” AIK i övriga hockey-Sverige.