Den tanken känns omöjlig nu när hon skjutit upp tävlingspremiären ytterliga ett par veckor.

EM i Helsingfors 27 juni-1 juli är i princip sista chansen att kvalificera sig till OS och Sanna verkar vara mil även från en EM-start.

Det känns så oerhört trist att hon aldrig verkar bli av med smärtan i smalbenet.

Det har gått över fyra år sedan hon kunde tävla utan några som helst problem, den fantastiska vintern 2008 som kröntes med världsrekord på 60 meter häck (7.68).

Sedan dess har det mest varit smärta, skador och elände.

Det är extra synd då Sanna i gammal form hade varit en klar medaljkandidat i OS i London. Utvecklingen har inte sprungit ifrån henne under de år hon varit borta. Snarare tvärom. Det är bara australiensiskan Sally Pearson som stått ut.

Och det kan bli fler dystra besked för friidrottens förbundskapten Stefan Olsson.

Rapporterna kring Carolina Klüfts smalben (samma skada som Sanna under dåvarande och gemensamma tränaren Agne Bergwall) är också orovarslande.

Carro är redan nominerad och klar för OS och slipper jaga några kvalgränser, men hon har inte gjort en längdtävling än och fick bryta inomhussäsongen efter två av sina svagaste längdtävlingar någonsin (6.03 och 6.12).