För mig kändes det så.

Godkänt – inte mer.

Folke Rydén är ändå en idol och han är en av få som vågat ställa Agne Bergvall mot väggen och ställt frågan varför alla hans tjejer drabbades av samma stressfraktur i smalbenet.

Nu fick han aldrig något rimligt svar och jag hade hellre sett Janne Josefsson som utfrågare i det läget.

Men Rydén hittade aldrig riktigt sanningen i denna labyrint av åsikter som friidrotten består av.

Jag har jobbat med den här sporten i 30 år och den har alltid varit lika extrem. Men skadorna är inte extrema på något sätt.

Nu tvingades Rydén ta genvägar ut i periferin med friidrottare som drabbats av svåra skador av orsaker som inte har med elitidrott att göra. Det kändes lite fel i sammanhanget.

Och friidrotten är inte särskilt speciell som sport på elitnivå, även om urvalet blir mindre och mer talande.

Men hallå?

All toppidrott har ungefär samma pris. Jag har ju följt friidrott , ishockey och alpint i massor av och måste säga att det finns fler svåra skador och förlorade karriärer inom hockeyn än inom friidrotten. Och betydligt fler tomma förpackningar med Voltaren.