Det var i sista minuten, men friidrottstruppen till OS mer än fördubblades vid SOK:s sista uttagning.

Fem nya namn blev klara och det var precis samma fem jag skrev var klara för OS redan från EM i Helsingfors i lördags.

Jag hade fått lite förhandsinformation.

Samtidigt var det ett ganska självklart val.

Moa Hjelmer, Angelica Bengtsson och spjutkastaren Kim Amb är svensk friidrotts framtid och åker till OS med sikte på nästa. Det i Rio 2016.

En bra dag kan både Angelica och Kim ta sig till final, men det är i den bästa av världar. Både stav och spjut är grenar där slumpen spelar spratt och speciellt i stora mästerskap. Till och med Jelena Isinbajeva har rivit ut sig redan i kvalet i stora mästerskapsfinaler.

Moa är jag inte lika säker på.

Där finns inte samma bortfall.

Just nu pekar allt mot en plats i en av semifinalerna, men man vet aldrig med den tjejen.

Hon är fortfarande nybörjare på 400 meter, men hon överraskar varje gång hon springer. 

Hon hade ett personligt rekord på 53.53 när hon startade 2011 år säsong och när den var över hade hon sprungit på 51.58.

Efter EM i Helsingfors är hon nere i 51.13 och långt under även SOK:s stenhårda kvalgräns.

Nu väntar hennes första OS och vi får se vad hon ställer till med där, men jag räknar med att hon tar sig till semifinal.

Inte längre.

Jag ställer inga krav på en sådan naturbegåvning och speciellt inte i det sällskap som väntar i London. Damernas 400 meter är en av friidrottens i särklass tuffaste grenar.

Det två som kom med utan att nå SOK:s kvalgräns var Michel Tornéus och Jessica Samuelsson, men det var också en ”no brainer” som Färjestads presschef Jörgen Kalitzki brukar säga.

Michel Tornéus EM-brons var bevis nog på vad han kan. Och ännu mer hans övertrampshopp i andra omgången som var närmare 8.50. Nu har övetrampshopp en förmåga att bli långa, men dra av 25 centimeter så är vi närmare sanningen och snackar ändå svenskt rekord.

Jessica Samuelsson var också väl värd sin plats. En ruggig kämpe som förbättrat sitt personliga rekord två gånger den här säsongen och som kommer göra det igen i London. 

Jag lovar.

De som fick nej var Philip Nossmy på 110 häck och Mattias Jons i slägga.

Jons var en av de stora behållningarna i EM med sin släggshow – jag önskar alla kunde visa samma tävlingsglädje som han – men en sjätteplats räckte inte i SOK:s ögon.

Nossmy chockade med att springa på 13.47 och sätta personligt rekord i Helsingfors och har visat en klart uppåtgående trend.

Men i båda fallen håller jag med SOK som visade tummen ner.

Båda är 29 år och kan inte ingå i kvoten som har en chans att slåss om medaljer i Rio.

Och inget av resultaten räcker för att konkurrera om en åttondeplats i OS, vilket är SOK:s krav.

Eller SOK:s, förresten.

Samtliga specialförbund var överens om de kraven redan 2009.

Hade samma specialförbund fått bestämma hade OS-truppen redan varit dubbelt så stor som den är.

Det är därför vi har ett SOK som tar besluten. En opartisk uttagningskommitté som är där för att inte känslorna ska få styra.

Precis som det ska vara.