Ja, visst gav det en extra krydda då järnridån fanns kvar och det var ett krig varje gång som Sovjetunionen, USA, DDR och övriga västvärlden möttes.

Ett fredligt krig, men på något sätt lika allvarligt som ett riktigt.

Nu är det bara Nordkorea kvar och det märktes ju redan första dagen då arrangörerna råkade visa fel flagga inför fotbollsmatchen mot Colombia.

Och det var inte vilken flagga som helst.

Det var Sydkoreas och det är garanterat något som får en nordkorean att se rött.

Just de känslorna finns inte kvar längre, då Sovjetunionen öppnats upp och delats upp och Tyskland är en och samma nation utan murar.

Men jag minns den gamla tiden, då den här typen av bojkotter var vardagsmat. Många länder i västvärlden, inklusive USA, åkte inte ens till OS i Moskva 1980.

Och gamla Sovjet och flera av deras allierade svarade med att bojkotta OS i Los Angeles 1984.

Men det är mer den extra kryddan nere på tävlingsbanan jag tänker på. Den oerhörda prestigen att åka hem med flest medaljer från mästerskapen.

Det skapade många avarter – inte minst systematisk dopning – men det gav en extra krydda som jag kan sakna ibland.

Och blev påmind om av Nordkorea i går.