Startsida / Inlägg

Nej, fy fan…bärare

av Mats

Inget ont om Rolf-Göran Bengtsson.

Men att det inte blev en tjej som bär den svenska fanan känns ju helt fel.

Jag ville se Anna Lindberg som svensk fanbärare, en tjej som gör sitt femte OS och har en mamma (Ulrika Knape) som stod för en OS-klassiker då hon tog OS-guld i München.

– Jag antar att det inte kommer som en överraskning, sa SOK:s ordförande Stefan Lindeberg då han presenterade Rolf-Göran.

Men det gjorde det sannerligen.

Det hade jag inte ens gissat i min vildaste fantasi och jag fick ett mail från ett stort spelbolag tidigare idag, där de listade och gav odds på de tio största favoriterna att bära svenska fanan. Där fanns inte ens Rolf-Göran Bengtsson med.

Nu känns det mer som en kompensation för min elaka före detta kollega Lasse Anrells påhopp på Bengtsson efter Jerring-priset, då han tyckte att det var hästen som borde fått priset.

Jag håller absolut inte med Anrell i det fallet och har full respekt för vad som krävs inom hästsporten. Jag har heller inget emot Rolf-Göran Bengtsson. Jag känner honom överhuvudtaget inte.

Men det känns inte direkt modernt att en 50-årig man bär fanan, när trenden är att det är tjejerna som forsar fram just nu i svensk elitidrott och där bara två tjejer fått äran att bära fanan sedan sommarspelens begynnelse.

Båda har dessutom varit kanotister, en sport där Stefan Lindeberg varit förbundskapten.

Att Agneta Andersson fick bära fanan 1988 tycker jag var helt rätt. Hon är en av mina stora idoler och då var inte Lindeberg inblandad.

Anna Olsson fick uppgiften i Sydney 2000.

Men hon är den senaste tjejen, då Lars Frölander var fanbärare i Aten 2004 och Christian Olsson i Peking 2008.

Nu vet jag ju inte om Anna Lindberg tackade nej eller ens var tillfrågad, men det hade känts rätt med en kvinna i täten på den svenska OS-truppen när de tågar in på Olympiastadion i London.

Det här känns bara mossigt.

• • •

Jag hade gärna sett att Carolina Klüft flugits in som svensk fanbärare. Det hade hade varit en värdig och välförtjänt avslutning på den internationella karriären.