Lite förvånande ändå att hon river ut sig på 4.40. En höjd hon borde ta alla dagar i veckan, oavsett om det är OS eller inte.

Blev det för mycket med både EM, JVM och OS inom loppet av en dryg månad?

Med facit i hand är väl svaret ja.

Jag hoppas bara att hon inte blev knäckt av den här OS-debuten, där hon även hann med att landa otäckt i stavhoppslådan med en duns. Som tur var träffade hon mattan först vilket lindrade smällen.

Men det verkar bli lite stavhoppsfrossa när hon ställs mot tuffare motstånd och inte får hålla tävlingarna i sin egen takt. Det är svårt att se att det är samma tjej som tar 4.25 här i London och 4.30 i EM-finalen i Helsingfors, för att däremellan hoppa 4.58 i Sollentuna och ta JVM-guld på 4.50.

Det handlar naturligtvis om rutin och att vänja sig vid de förhållanden som gäller i mästerskapen.

Nu krävdes det 4.55 för att gå till OS-final och större namn än Angelica försvann i kvalet.

Och precis som i fallet Moa Hjelmer är det OS i Rio 2016 som är det stora målet.

Nej, det gick inte som jag väntat mig varken för Moa eller Angelica.

Jag hade räknat att få se en semifinal på 400 meter och en final i stavhopp.

Nu blir det inte så.