Ja, torsdagen inleddes med att väckarklockan ringde halv sju på morgonen.

Jag och 100 andra journalister skulle hyllas för att vi gjort fler än tio OS.

Själv är jag uppe i tretton om jag räknar in det som fortfarande pågår. Tiden var inte den vanliga för en gala – 09.30 på morgongen. Därför var champagnen utbytt mot en stadig engelsk frukost när vi kom och fick frukostmingla med några av OS-historiens största stjärnor.

En av dem en gammal ungdomshjälte – kenyanen Kip Keino. Keino tog OS-guld på 1500 meter vid OS i Mexico City 1968 och kom till OS i München 1972 och vann guld på 3000 hinder. Han var Kenyas första stora löparstjärna och det var han som delade ut den OS-fackla i miniatyr vi fick som minne av den här hyllningen.

Så här såg det ut strax efteråt:

Nu förstår ni rubriken ”Fackligt möte”. Jag står längst fram till vänster och strax bakom mig skymtar ni legendaren Kip Keino. Ni känner kanske igen Dick Fosbury (trea från vänster i bakre raden) och Edwin Moses som står längst till höger i samma rad. En stor förmiddag för en friidrottsälskare.

Den äldre mannen mitt i andra raden är amerikanen Harrison Dillard som tog OS-guld på 100 meter i London 1948. Det lustiga är att han var häcklöpare, men misslyckades att kvalificera sig på 110 häck till OS 1948. Han tog sig dit som trea på 100 meter i stälet – och chockvann på tangerade världsrekordet 10.3.

Fyra år senare vann han nytt OS-guld i Helsingfors, men på specialdistansen 110 häck den här gången.

Han är fortfarande den ende i världen som vunnit OS-guld på på både 100 slätt och 110 häck.

Idag är han 89 år och still going strong som ni kan se.

Den tjusiga miniatyren av OS-facklan jag fick så står nu inpackad i sin väldiga och vackra box på hotellrummet.

Det blir mycket handbagage när man ska hem…