Det var en ljummen kväll på Stockholms Stadion.

Då talar jag om vädret.

Själva DN-galan blev så iskall som jag fruktade redan innan.

Det blev visserligen några Stadionrekord, men de kom i damernas kula, diskus och 3000 meter hinder. Grenar som aldrig lockar de stora massorna eller kan få en galapublik att hoppa jämfota.

Desstuom avgjordes både kula och diskus innan huvudtävlingen startade och hela publiken var på plats.

För svensk del, då?

Nej, fortsatt mörker efter framgångarna i EM i Helsingfors.

Emma Green Treagaro startade inte ens i höjdtävlingen och tog ett tårfyllt farväl av Stadion och kanske resten av säsongen.

Moa Hjelmer blev sist på 400 meter på för henne numera mediokra 52.88. Kraften verkar inte ha kommit tillbaka efter motgången i OS i London.

Och Angelica Bengtsson rev ut sig på 4.55 och stannade på 4.46 och en sjätteplats.

Det var inget som räckte för att få fart på läktarna, som hade större hål än jag någonsin sett på en DN-gala tidigare. Alla tomma bänkrader förstärkte bara känslan av fiasko.

Inte heller ryskan Anna Tjitjerova lyckades på de riktigt höga höjderna. Hon stannade på två meter.

Nej, hela den här galan andades OS-baksmälla.

Både hos publiken och de flesta av de aktiva.

Friidrotten har ju en förmåga att dö efter säsongens stora mästerskap, då alla haft sin formtopp och tömt sig mentalt. Resten av säsongen handlar mer om att visa upp sig än att prestera.

Och till viss del om att skruva upp falska förhoppningar med att lova vitt och brett på presskonferenserna innan galakvällarna.

Det börjar faktiskt bli en aning tröttsamt.

• • •

Och att man inte lyckades få in herrar längd i programmet är ju faktiskt en liten skandal.

Sveriges hetaste friidrottare Michel Tornéus fick inte ens vara med och tävla i sin egen hemstad.