Man skulle väl kunna kalla det lång och varaktig söndring som ligger bakom att Andreas Jämtin lämnar Linköping.
Jag är i inte förvånad att han försvinner från Linköping, mer över tidpunkten.
Jag hörde redan i somras, från en källa mycket nära LHC, att klubben ville bli av med Jämtin redan inför den här säsongen. Exakt varför kan jag däremot inte säga.
Men då gick det inte att lösa honom från kontraktet eller hitta någon annan utväg.
Men det är ingen hemlighet att Linköping bara väntat på första bästa tillfälle att bli av med stockholmaren.
Nu öppnade sig tydligen den chansen då HV 71 var beredda att ta över kontraktet (det antar jag att de gör i alla fall).
Jämtin är ingen dålig spelare, så med tanke på det har HV fått en förstärkning till ett redan bra lag.
Hans siffror den här säsongen är hyggliga med sju poäng (3+4) på fjorton spelade matcher, men samtidigt har han –5 i plus/minus vilket är mindre smickrande.
Men nu är Jämtin en spelartyp som kommer mer till sin rätt i ett slutspel, än under serielunken.
Den där typen som kan krypa under skinnet på motståndarna och få dem ur balans, samtidigt som domarna brukar ha för vana att höja bedömningsnivån ett par snäpp.
Samtidigt har HV 71 värvat en liten säkerhetsrisk, som kan dra på sig en hel del onödiga utvisningar.
Det är väl Jämtins största svaghet.
Annars är det en spelartyp jag gillar.
Sedan återstår att se om han finns med i HV:s laguppställning, då Linköping möter HV 71 hemma på tisdag.
Jag skulle inte tro det på grund av det känsliga läget.