Sitter nere i Barcelona och noterar att Södertälje slår Djurgården med 4-2 i vad som är det närmaste Stockholm kommer ett derby numera.
Men jag är inte förvånad över att SSK vinner.
De är inne i ett stim, sportchefen Per Nygårds har utnyttjat situationen med tillgängliga NHL-spelare och det var ett lag som hade vunnit fem av de sex senaste matcherna inför mötet med Djurgården.
Med backen Jonathan Ericsson i tillbaka i laget har Södertälje ett lag som är på väg spikrakt mot toppen.
NHL har redan ställt in alla matcher i november, så lagets tre NHL-spelare blir kvar ett bra tag till.
Men det som kanske överraskade mest med matchen var publiksiffran.
Över 6000 (6021) på läktarna i AXA Sport Center.
Jag kan inte ens påminna mig när det hände senast, men jag förstår att publiken vill se ett av hockey-Sveriges hetaste lag just nu och några av de hetaste spelarna.
Djurgården, då?
Jag var inne på det i ett blogginlägg tidigare.
Det är något som är fel med ett lag som svajar som de gör, trots stora namn på papperet och en pådrivare som Gabriel Landeskog i laget.
Djurgården har förlorat tre raka matcher nu och alla poäng man hade plockat in på topplagen är borta.
Däremot håller man på att ta sig till toppen i utvisningsligan då spelarna visar dåligt humör i slutet av matcherna.
Förra matchen var det Gabriel Landeskog, nu var det Jimmie Ölvestad (10 min) och Douglas Murray (20), som var förbannade efter Hagelins avgörande 4-2.
Och även om Landeskog inte drog på sig några extra utvisningsminuter i slutet av matchen den här gången, så krossade han en ruta i spelargången på väg ut efter matchen.
Det ser jag inte som någon större skandal och speciellt inte som han själv lovat att betala för en ny.
Det är ren och skär frustration från en vinnarskalle i ett förlorande lag.
• • •
Anze Kopitar var med och spelade fram till alla fyra målen, då Mora slog Oskarshamn med 4-1.
Så kom inte och säg att NHL-spelare inte gör skillnad.