KARLSKRONA. Janne Karlsson är en tränare som går mot strömmen.
Han brinner för hockeyn.
Att sitta hemma i Växjö och lyfta kontraktsgaranterade, feta lönecheckar från Lakers var inte ens aktuellt, när han fick gå efter smålännningarnas tunga start i elitserien.
Nej, istället hoppar han på ett jobb de flesta sparkade elitserietränare skulle undvika som pesten.
Att ta över ett annat jumbolag och försöka rädda dem kvar.
Nykomlingen Karlskrona i Hockeyallsvenskan.
Ett kliv ner i en annan och betydligt mörkare källare.
Därför åkte jag till Karlskrona för att träffa Janne i samband med jumbofinalen mot Asplöven.
Det blev en ny tung förlust (2-3), men på något sätt tar han det bara som ytterligare en utmaning.
Det gör honom unik i hockey-Sverige.
Totalt prestigelös i en sport som alltid fött stora egon och där han med sitt målande sätt att uttrycka sig vore en dröm för vilken hockeysändande tv-kanal som helst.
– Men jag tycker det här är lika roligt som elitserien, säger han om nya jobbet i Karlskrona.
– Jag kunde inte sitta hemma med armarna i kors. Jag vill jobba med hockey.
Ingen bitterhet, trots att han var nära ett kontrakt med KHL-laget Dinamo Minsk i somras men delvis stoppades av samma Växjö som gav honom sparken några månader senare.
– Då ville de ha en massa betalt för mig, men jag väljer att bara ta med det positiva från tiden i Växjö. Jag är stolt över vad jag gjorde där. Det kanske blev ett år för mycket, men det var en fantastisk resa. Men nu är jag ute på en ny.
Han har skrivit på för tre år i Karlskrona, men självklart har han en klausul som ger honom rätt att gå om det skulle dyka upp ett nytt anbud från KHL eller i någon annan högre serie.
Dum vore han annars och det ingick självklart i en deal som båda parter var överens om.
Men så länge han är kvar kan Karlskrona räkna med ett 100-procentigt engagemang.
Ungefär som när han kom till Växjö en gång i tiden.
Nej, jag tycker det är beundransvärt och strongt och värt att uppmärksamma.
Mera sånt.