Hockeyn behöver en Zlatan
avJag var för ovanlighetens skull på fotboll i kväll och såg invigningen av nya Nationalarenan i Solna.
Eller invigning och invigning.
Det var Zlatan Show.
Och hur avundsjuk blir man inte på fotbollen en kväll som denna.
De har fått en arena Sverige aldrig varit i närheten av tidigare. Skinande ny och med plats för 50.000 åskådare.
Under tak, dessutom.
Jag satt i skjortärmarna och såg på fotboll i mitten av november i samma inomhustemperatur jag har hemma.
Mäktigt bara det.
Men mäktigast av allt var att se Zlatans fantastiska uppvisning.
Jag har kanske inte riktigt insett vilken enorm stjärna han är förrän nu då jag fick se honom live.
Fyra mål.
Stor, stark, snabb, teknisk.
Och en lagspelare som hellre passar när han ser att en medspelare har ett bättre läge.
Svensk hockey skulle behöva sin egen motsvarighet nu då Mats Sundin är historia på Hall of Fame och Peter Forsberg slutat sedan länge.
Det finns ingen som är i närheten av deras lyskraft inom hockeyn i dag.
Fotbollens Zlatan känns som en kombination av båda.
Han påminner om Sundin med sin storlek, genombrottskraft och sitt skott och om Foppa med sin extrema spelförståelse. Som när han cykelsparkade från 30 meter och lobbade bollen över Joe Hart.
Världsklass tänkte jag skriva.
Men det känns nästan futtigt.
Det var mer än så.
• • •
Och så Nationalarenan.
I Stockholm sitter jag och skriver hockey i en ishall som byggdes 1963 och Hovet har inte blivit så mycket modernare sedan dess. Trots flera ombyggnader och tätningar av ett läckande tak.
Det känns som att parkera en gammal Volvo Amazon bredvid en sprillans ny Ferrari.
Och bredvid Hovet står Globen som en gravsten över vad någon trodde skulle vara framtidens hockeyarena, men som bara blev en gigantisk golfboll utan hockeykänsla.
Nej, bygg ett riktigt hockeypalats i Stockholm med NHL-mått och läktarplatser där man kan sätta näsan mot plexit.
En Nationalarena även för hockeyn.
Det står överst på min önskelista just nu.
Och så en hockeyns motsvarighet till Zlatan.
Inga realistiska drömmar inser jag, men man kan alltid hoppas.
Men är ju ändå jul snart.