Det har ju blivit en kärnfråga att NHL vill begränsa maxlängden på ett spelarkontrakt till fem år.
Spelarfacket NHLPA vill ha åtta.
Vad är problemet undrar jag?
Ge spelarfacket åtta år och sedan kan ägarna (=NHL) komma överens inbördes om att inte skriva några kontrakt som är längre än fem.
Det är ju ägarna som bestämmer.
Men så enkelt är det inte.
Det är nämligen de enskilda ägarna som ställt till hela den här soppan.
De långa kontrakt som skrevs så sent som i somras, och som startades av Detroit, gick ju ut på att komma runt senaste avtalets lönetak.
Man skrev lååååååååånga kontrakt med superlön första åren, för att sedan falla till nästan ingenting i slutet av kontraktet.
I ett läge då de flesta av stjärnorna (som Zäta, Johan Franzén och inte minst ryssen Ilja Kovaltjuk) borde varit pensionerade för länge sedan.
Ett kryphål uppfunnet av ägarna, vilka är lika med NHL.
Max fem år på ett spelarkontrakt drabbar inte stjärnorna.
Det drabbar NHL:s medelklass som får trängas under superstjärnornas framtida superkontrakt om det blir en femårsgräns.
Jag har lärt mig det här nu efter att ha läst på det senaste dygnet.
Därför är jag helt på Donald Fehrs och spelarfackets sida numera.
NHL och ägarna är de verkliga skurkarna i den här affären.
No doubt about it.