Så la sig mörkret över en NHL-säsong igen.
Efter torsdagsnattens förhandlingar mellan ägarrepresentanterna och NHLPA small dörren igen med en smäll.
Spelarfacket skramlar på nytt med vapnet att upplösa sin fackförening och Gary Bettmans ansiktsfärg har åter stigit till högröd.
Jag blir inte klok på det här, men kan trösta mig med att jag inte är ensam.
Alla insiders därborta på TSN och ESPN och allt vad det heter, trodde ett tag att ett nytt avtal skulle vara underskrivet redan i söndags efter NHL:s senaste bud.
Nu är det fredag och tiden är på väg att rinna ut.
Gary Bettman har tydligt sagt att tidsfristen går ut om en vecka.
Inget avtal klart den 11 januari och hela säsongen ställs in.
Jag har inga problem med det, men det jag är djävulskt trött på det här velandet fram och tillbaka.
Jag tror de flesta NHL-klubbar vill ha en säsong, men problemet är att Bettman bara behöver stöd från åtta av dem för sköta showen själv.
I realiteten kan alltså 21 klubbar vilja ha en säsong, utan att egentligen ha något att säga till om (ni som kan er matematik får det till totalt 29 klubbar, men Phoenix Coyotes räknas bort eftersom de tvångsförvaltas av NHL själva).
• • •
Nu är det större chans att det inte blir en NHL-säsong.
Och ur ett egoistiskt perspektiv skulle jag inte protestera om det blev så.
Det vore bara skönt att bli av med det här velandet fram och tillbaka. Ovissheten som ställt till så mycket problem här hemma med Marknadsdomstolar och Konkurrensverk.
Det skulle också ge ett stjärnspäckat VM i Globen i maj och kan ge en fantastisk avslutning på elitseriesäsongen, om klubbarna står fast vid att det är fritt fram för NHL-spelare om hela säsongen ställs in (och jag förstår inte hur de ska kunna backa i den känsliga frågan).
Henrik och Daniel Sedin tillbaka i Modo. Alexander Steen i spel igen.
Erik Karlsson och Henrik Lundqvist tillbaka i Scandinavium och en väntad invasion av flera andra stjärnor.
Allt har sina fördelar.