Ja, vilken kväll det blev i Globen.
Tre svenska rekord, två fantastiska genombrott.
Abeba Aregawi kunde inte gjort en bättre debut i sitt första lopp som svenska. Även om alla visste att hon skulle slå Maria Akrakas gamla svenska rekord. Det gick nästan att lämna garanti på det.
Men att bara vara tolv hundradelar från världsrekordet, sätta nytt personbästa och slå Akrakas gamla rekord med över nio sekunder – det var magiskt.
Klockan stannade på 3.58,40 och svensk friidrott har fått en ny guldkandidat – i alla mästerskap.
OS eller VM spelar ingen roll.
Aregawi är världens bästa på 1500 meter och kommer vara det i många år till – född 1990.
Och sedan sannsagan Irene Ekelund som på bara några veckor blivit hela Sveriges lilla fästmö.
Inte fyllda 16 än och i sin internationella debut, så satte hon personbästa igen på 60 meter och inte bara det.
Hon slog Linda Haglunds 39 år gamla svenska juniorrekord på 7.33.
Irene var en hundradel snabbare och visade än en gång vilken råtalang hon är.
Jag är oerhört imponerad av den här unga tjejen från Kil.
Aregawi är jag naturligtvis också imponerad av, men jag har ju sett henne dominera 1500 meter för Etiopien i ett par år, så det är inte en lika stor överraskning.
Men som svensk friidrottsfantast är det bara att tacka och ta emot att hon valt att tävla för Sverige i framtiden.
Det tredje svenska rekordet var en tangering.
Men Michel Tornéus visade att han tagit ett steg till efter fjärdeplatsen i OS i somras.
Hans 8.20 var en tangering av Mattias Sunneborns gamla inomhusrekord, så Sunneborn får vara med på en kant där ett tag till.
Men det är nog bara en tidsfråga innan han blir av även med det rekordet. I somras snodde ju Tornéus rekordet utomhus med en centimeter, då han hoppade 8.22 i Finland.
• • •
Inne-EM i Göteborg kunde inte få bättre reklam inför nästa helg.
Synd bara att Irene Ekelund tackat nej. Det hade varit kul att se henne där.
Att hon klarar både pressen och uppmärksamheten har hon ju visat den här veckan.
Hur cool som helst.