Ja, det känns som det är vad folk här i ett disigt Luleå frågar sig.
Jag var ute och tog en promenad i den här finalstan, men det kändes mest som det var dags att ta ner skylten.

Jag förmodar att Anton Hedman, Niklas Olausson och Linus Klasen skulle se hårda ut på den här bilden. Segervissa. Nu ser de mest uppgivna och nedstämda ut när jag tittar. En rent psykologisk effekt, antar jag.

Nej, det är ingen slutspelsstämning i den här stan längre.
Det är deppigt bland fans och på tidningssidorna. Överdrivet deppigt tycker jag. Jag trodde i och för sig också att Luleå skulle vinna det här, men inser nu att jag var lite förblindad efter att ha följt semifinalen där Luleå slog ut Färjestad med 4-1 i matcher.
Men inför finalen var faktiskt Skellefteå stora favoriter. De vann serien och spelade SM-final både 2011 och 2012. Nu när vi skriver 2013 verkar det bli tredje gången gillt.
De är det bästa laget helt enkelt.
Det är inget att deppa över.
Luleå har istället blivit bättre och bättre och närmat sig för varje match. Det är inte över än, även om både jag och de flesta andra tror att bilden från första matchen i Coop Arena kommer att upprepa sig.
DÅ såg det ut så här:

Skellefteås lilla tårtbit jublade över 4-2 till bortalaget. Resten deppade.

Men något säger mig att Luleå vinner i kväll och att Skellefteå sedan lyfter SM-bucklan på hemmaplan i Skellefteå på lördag.
Och ska jag vara helt ärlig är publiken det som imponerat mest på mig i den här finalserien.
De som lyft den här finalen till något jag alltid kommer att minnas.
De är värda ett SM-guld.
Både i Luleå och Skellefteå.