Skellefteå är svenska mästare i ishockey efter 4-0 i både den här matchen och i matcher totalt i den här SM-finalen.
Slutsignalen har precis gått här i Luleå och Jimmie Ericsson blir historisk som den som får lyfta SM-bucklan.
Skellefteå har väntat 35 år sedan Hardy Nilsson lyfte den första gången.
Men jag tror inte det kommer dröja 35 år till nästa.
Mitt självsäkra tips är att det bara kommer att dröja tolv månader innan Skellefteå är där igen.
De är redan favoriter till SM-guldet även nästa säsong.
Jag tror inte de gör en ”Brynäs” och faller ihop som ett korthus.
Det är organisationen och talangen i ungdomsleden för stark för.
Skellefteå är oerhört konsekventa i sitt sätt att jobba och har en spelidé som alla arbetar efter.
Det är offensiv, blixtrande snabb hockey.
Oerhört publikfriande och kul att titta på.
Precis vad svensk hockey behöver och samma sätt att spela som man jobbat med i landslagen de senaste åren.
Jag hoppas att fler klubbar tar efter den modellen.
Det märktes också att Skellefteå var ett lag som förlorat två raka SM-finaler.
Den här gången var de inte nöjda med att ta sig till final.
Målet var guld och inget annat och det syntes på isen.
Skellefteå hade sparat det bästa till sist.
• • •
Luleå, då?
De var en enorm besvikelse. Speciellt i den här sista matchen där det var vinna eller försvinna. Totalt handlingsförlamade och med blytunga fötter.
Desperationen fanns inte hos någon.
Att förlora med 4-0 i matcher är snudd på förnedring, men förklaringen är ganska enkel.
De mötte ett alltför bra lag.
Luleå behöver inte heller skämmas över sin säsong som helhet.
De vann European Trophy, de var ett topplag i serien och de slog ut båder Frölunda och Färjestad i slutspelet.
Och näst bäst i Sverige är inget dåligt facit.