Skellefteå firade på Möjligheternas Torg idag och fick ta emot fansens jubel.
Jag åkte genom Skellefteå tidigare på dagen på väg hem till Stockholm och stan stod i alla fall kvar.
Då.
Men jag kom på något jag satt och tänkte på under den här finalserien och som jag inte fick med i dagens krönika.
Skellefteå och Barcelona.
När jag såg Skellefteås kortpassningsspel i högsta tempo var det vad som dök upp i huvudet.
Barcelonas sätt att spela fotboll.
Det finns fler likheter än så, om än i betydligt mindre förpackning.
Organisationen, sättet att tänka och den röda tråden från pojklag och upp till A-lag.
En förening där alla tänker likadant och där laget alltid är större än jaget.
De hade till och med råd att sparka sin succétränare Anders Forsberg, då han bröt mot klubbens oskrivna regler.
Bara det var unikt av en serieledare.
Men de kastade bara in näste man i turordningen, som redan visste hur klubben och laget fungerade.
Hasse Wallsson tog över stafettpinnen och sprang i mål som överlägsen vinnare.
Nej, jag har sällan varit så imponerad av en klubb.
Färjestad och HV 71 har tidigare stått för kontinuitet och den starka organisationer, men båda klubbarna har misslyckats med att se framåt och fastnat i ett sätt att spela hockey som inte lönar sig som det gjorde förr.
• • •
Nej, än en gång grattis, Skellefteå.
Spännande blev det aldrig, men jag fick njuta av säsongens bästa och mest underhållande hockey.