Den här finalen är så het att domarna tvingades vänta med nedsläpp i andra perioden. Isen hade inte frusit på sina ställen.
Sedan tog det bara 32 sekunder innan det sa pang.
Pucken studsade ut till Martin Sevc som pangade in kvitteringen 1-1.
En riktig Sevc-smäll för Luleå och ett riktigt slumpmål för Skellefteå.
Sedan dominerar Luleå perioden i drygt sjutton minuter.
De har två power play, Niklas Olausson har i princip öppen kasse och de leder skotten med 10-4.
Då, med två minuter kvar, sticker Skellefteå upp i ett av få anfall, en retur går ut till höger och där kommer Viktor Arvidsson och smackar in sitt sjätte slutspelsmål i tom kasse.
Vem annars.
Och 2-1 till ett Skellefteå där publiken hoppar och ler, så jag sitter och studsar på stolen här på pressläktaren.
Rättvist?
Nej, knappast.
Jag tycker faktiskt synd om Luleå, som varit det bättre laget så här långt i matchen och det mycket bättre laget i den andra.
Ändå slutar den 0-2 och Skellefteå är tillbaka i förarsätet inför den tredje och sista.
Å andra sidan sägs det att bra lag har tur.
Det stämmer hundraprocentigt så här långt i den här matchen.