Så känns det denna sena fredagskväll, då slutsignalen just gått mellan Sverige och Schweiz.
Torsk, chock och förtvivlan redan i öppningsmatchen i VM.
Det blev 2-3 mot Schweiz och jag har inget försvarstal för detta svenska lag.
Inga undanflykter.
Det här var en av de svagaste svenska VM-premiärer jag sett.
Och då såg jag ändå svenskarna förlora premiären mot Norge i slovakiska Kosice för två år sedan. Första förlusten någonsin.
Den gången fick ändå svenskarna med sig en poäng, då norrmännen vann efter straffar.
Nu blev det noll.
Och i dag möter Sverige ett Tjeckien, som är betydligt starkare än schweizarna.
Mörker över Globen, som sagt.
Trösten är att solen går upp även i morgon och en seger mot Tjeckien skulle snabbt sudda ut den här djupdykningen.
Men det finns inget att skylla på i matchen mot Schweiz.
De förtjänade att vinna, de var beredda att offra en hörntand och de kämpade och slet hela matchen.
Och jag inte vill ta ifrån schweizarna något deras glädje.
I alplandet dansar man och ler. Där är det något stort att slå storebror Sverige.
Men det var inte vad jag räknat med den här kvällen.
• • •
Tre tappade poäng mot ett Schweiz i en VM-premiär som var tänkt att bli en fest och början på ett nytt och lyckligare VM än det alla fick uppleva i fjol.
Nu hjälpte inte ens ett utsålt Globen och 12 500 på läktarna.
Men öppningsmatcher är svåra.
Finland tappade poäng till Tyskland i sin VM-premiär i Helsingfors, men vann till slut i förlängning (4-3).
• • •
Enda trösten?
Den svenska VM-historien är fylld av fiaskon och när de händer brukar det ofta sluta lyckligt.
Vi får hoppas på det nu också.