Hjärtat sitter fortfarande kvar i halsgropen efter segern mot Vitryssland.
Det blev 2-1 till Sverige till slut, tack vare Fredrik Petterssons segermål då han skickade in pucken med nästan kirurgisk precision i vitryske målvakten Miltjakovs vänstra kryss.
Tack för det, Fredrik.
Men det gick inte att känna sig lugn förrän slutsignalen gick.
Och innan dess var det sannerligen inte lätt för hemmapubliken.
Vitryssland hade ett skott i utsidan av stolpen och ett klockrent ribbskott under första tio minuterna av tredje perioden och två jättechanser att ta ledningen.
Den här segern är sannerligen inget att hurra över.
Svenskarnas spel från matchen mot Tjeckien existerade inte längre och efter första perioden kunde vitryssarna ha varit i ledningen med mer än de 1-0 som stod på tavlan.
Å andra sidan har jag bevakat VM i så många år att jag vet att Sverige alltid gör plattmatcher.
Ju skakigare vägen är fram till slutspel, ju bättre brukar det gå i slutändan.
Vi får hoppas på något liknande den här gången.
Sverige har i alla fall sex poäng och det är fler än exempelvis tjeckerna kan skryta med.
Men det finns mycket som måste bli bättre.
Mycket bättre.
Svenskarnas power play till exempel.
De fick spela i fem mot tre två gånger utan att göra mål.
Och massor av gånger i fem mot fyra.
Resultatet?
Inte ett mål och inget spel som skvallrade om att det ska komma senare heller.
Här har Pär Mårts massor att fundera över och ta tag i till nästa match.
Det blev en seger till slut.
Men det var också allt.