MOSKVA. Oj, vad jag har väntat på en svensk som ska lyfta sig i VM.
Då kliver Sofi Flinck in på den väldiga Luzjnikistadion och sätter svenskt rekord (61.96) i första kastet i damernas spjutkval.
Nyss fyllda 18 år.
Det, mina damer och herrar, är världsklass.
Världsklass i vinnarskalle.
Det som jag efterlyst hos svenskarna hela det här mästerskapet. Någon med förmåga att lyfta sig och vara bäst när det gäller (då räknar jag inte Abeba Aregawis guld, eftersom det kändes så givet på något sätt).
Sofi fixade sin finalplats i första kastet dessutom.
Tjejen som nästan alltid kastar längst i det sista. Det var i sista kastet hon vann JVM i Barcelona i fjol och det var i sista kastet hon tog hem JEM-guldet i italienska Rieti tidigare i sommar.
Nu klev hon in till sitt första stora mästerskap och förvånade alla.
Pang. Klart.
Hela 46 centimeter över kvalgränsen 61.50 och Sofi kunde packa ihop direkt och gå hem och ladda för final.
Den enda som inte var förvånad var hon själv.
Hon tyckte inte det kändes så jättelångt.
Nej, det här är en tuffing som svensk friidrott skriker efter.
Spjuttalangen sitter i generna, då pappan och tränaren Vesa Jämsä kommer från Finland och då hon har hjälp av ett helt koppel finländska spjuttränare.
De verkliga experterna i ämnet.
Nej, det är kul med Sofi som fått smyga lite bakom Angelica Bengtsson i juniorsammanhangen.
Men medan Angelica stannat upp, tillfälligt hoppas jag, fortsätter den två år yngre Sofi Flinck bara att utvecklas.
Det kommer inte att bli någon medalj här i VM i Moskva.
Men bara att ta sig till final är stort.
Väldigt stort.
• • •
Det är också det här jag efterlyst och längtat efter då jag sett så många svenskar åka ut hela den här VM-veckan. Friidrottare som inte haft den där mästerskapsförmågan att lyfta och vara bäst när det gäller.
Den som är helt avgörande i de här sammanhangen.
Men nu har jag sett framtiden.