MOSKVA. Nej, det blev ingen Michel Tornéus i en ny längdfinal.
Mannen som missade ett OS-brons med en centimeter i fjol och som tog EM-silver inomhus i vintras, var nu fjorton centimeter från att ta sig till en VM-final.
Inte ens nära.
Jag är inte överraskad.
Och Michel själv är det absolut inte.
Han funderade i flera dagar om han överhuvudtaget skulle åka till Moskva.
Den här sommaren har varit bedrövlig och inte alls vad han väntade sig efter att ha gjort sitt livs längsta hopp med 8.29 i vintras.
Ett resultat som hade räckt väldigt långt här i VM.
Men jag tycker ändå han gjorde rätt som åkte.
Även en Tornéus som var helt ur form hade en större finalchans än de flesta i den här svenska VM-truppen.
Och om hade han fått en riktig plankträff i första hoppet, så hade han säkert klarat kvalgränsen. Eller om han inte trampat över i det sista (men övertrampshopp blir alltid långa).
Men det får vi aldrig veta och det finns inga om i ett VM.
Det gäller att prestera när det gäller och den här gången hade Tornéus inga marginaler att leka med, som han hade i vintras när han lekte sig till EM-final.
• • •
Nej, det är få svenskar som lyft i det här mästerskapet.
Den enda som överträffat förväntningarna är stavhopparen Alhaji Jeng.
Men det bästa är kvar.
Abeba Aregawi i 1500-metersfinalen i morgon känns ju som ett nästan garanterat svenskt guld.
Men det är ingen nyhet och absolut ingen överraskning.
Däremot har jag en känsla av att Emma Green Tregaro är i sitt livs form. Jag tror aldrig jag sett henne så avslappnad och full av självförtroende inför ett mästerskap.
Emma har en jättechans att ta medalj i ett VM, där det känns ganska öppet bakom Anna Tjitjerova och Brigetta Barrett.
Eller Kim Amb som med en fullträff kan komma riktigt högt upp i herrarnas spjut.
• • •
Nä, ingen mening att deppa än.