Patrik Ross väljer själv att avgå som tränare i Örebro och med omedelbar verkan.
Gårdagens 1-7 mot AIK blev droppen och i morse meddelade klubben att Ross hoppar av.
Och där står alla vi som trodde, gissade, tippade att Patrik Ross skulle bli den tränare som fick sparken först i SHL den här säsongen.
Nu valde han själv att lämna laget som inte gjorde en enda sak rätt i matchen mot AIK och då går det inte heller att definiera det hela som en sparkning.
Eller?
Men det fanns ingen annan utväg efter 1-7 mot AIK och ett Örebro som gjorde tvärtom mot vad Patrik Ross sagt att de skulle göra.
Enligt uppgifter från Örebro och Ross själv, hade han fullt förtroende från styrelse och ledning och i så fall måste jag säga att det är oerhört starkt att själv ta det här beslutet.
Å andra sidan vet ingen vad som hänt bakom kulisserna och att det här bara är en omskriven variant av ett entledigande.
General managern Pontus Gustafsson är ju mediavan och både slipad och jag tror ju inte att Ross avstår från sin lön resten av säsongen.
Det blev nog någon form av avgångsvederlag skulle jag gissa.
Och blev det inte det måste jag att Patrik Ross är unik både som människa och hockeytränare.
Men situationen var ju ohållbar efter tolv raka förluster och en av SHL-historiens värsta djupdykningar genom tiderna.
Örebro har inga möjligheter att göra som HV71 och sparka och värva nytt.
De har inte det egna kapitalet.
Enda vägen till snabb förändring var att byta ut huvudcoachen.
Nu tar assisterande tränarna Håkan Åhlund och Rolle Sätterman över i båset och det blir ju inte den lättaste starten med Modo borta i morgon, men någon effekt på spelarna måste Ross beslut ändå ha.
Det brukar bli så.
Samtidigt lär väl Örebro jaga en ny huvudcoach de närmaste dagarna.
Det finns ju några lediga namn på marknaden.
Jag skulle nog kalla det ett drömjobb med tanke på förutsättningarna.
Allt att vinna och inget att förlora.