SOTJI. Lettland höll på att ställa till med ett nytt ”Miracle on Ice” mot Kanada.
Århundradets skräll var på väg då letterna hade 1-1 bara sju minuter från slutet.
Men då talade Shea Webers bössa igen – och det blev 2-1 till slut.
Backen som betytt lika för Kanada som Erik Karlsson gjort för Sverige i detta VM.
Nashvillespelaren som är NHL:s bäst betalde spelare den här säsongen med sina 14 miljoner dollar i årslön.
Ungefär vad jackpoten är på Lotto hemma i Sverige just nu.
Och han har samma lön nästa säsong. Och nästa. Sedan sjunker den till 12 miljoner dollar om året på ett fallande kontrakt.
Men just den här dagen tycker hela Kanada att han är värd de pengarna.
För.
Oj, oj, oj, vad nära det var ett ”Vitryssland” för Kanada.
Nej, där tog jag i.
Det här hade varit mycket värre än Tre Kronors förlust den där mörka dagen i Salt Lake City 2002.
Det hade varit en katastrof.
Det hade konkurrerat med USA:s riktiga ”Miracle on Ice” 1980, då ett gäng amerikanska collegespelare lurade Sovjetunionen på OS-guldet.
Och tänk om både Ryssland och Kanada försvunnit ur OS-turneringen samma kväll?
Vilket antiklimax.
Då nedvärderar jag inte Sverige eller Finland eller några andra. Men då hade luften gått ur den här turneringen internationellt sett.
Nu blir det Kanada-USA i den andra OS-semin.
USA som krossade Tjeckien med 5-2 och fortsätter att imponera.
Jag trodde inte på USA och omställningen till stor is.
Men de har bevisat motsatsen.
De spelar som de aldrig varit på liten rink.
De minutiösa förberedelserna och det precisa valet av varje enskild spelare verkar ha betalat sig.
Nu är det verkligen Nordamerika mot Europa i den är OS-turnering.
Sverige och Finland gör upp på ena halvan.
USA och Kanada på den andra.
Tänk en OS-final mellan Sverige och Kanada.
Ett 20-årsjubileum av OS-finalen 1994, då Foppas straff avgjorda men då inga NHL-spelare fanns med i turneringen (mer än de blivande och de hemkommande).
Hjärtat säger det.
Hjärnan säger USA-Finland.
Jag hoppas hjärtat får styra den här gången.

.